En ledsam dag

Robbie och William när de bara var små kisseungar<3

Tidigt i morse efter att Pontus åkt till jobbet och jag stod och plockade med disken så knackade det på dörren. Det var en man utanför som sa att han kört på en katt och frågade om det var våran. Och tyvärr var det ju det... Det är så tomt här hemma. Robbie (och även William) var världens mest social katter. Har aldrig träffat några så goá och kelsjuka katter innan. Robbie följde alltid med om vi gick ner i källaren eller om vi skulle natta Hugo. Varje morgon när vi gick in till Hugo för att ta upp honom så var Robbie med och sa godmorgon till lillhusse. Världens bästa kisse! Saknar honom massor! Pontus är ute i trädgården nu och försöker mjuka upp marken lite så vi ska kunna gräva ner honom bredvid sin bror. Är väl inte meningen att vi ska ha katt. Vi bor nära en väg så det är sånt man får räkna med men det är så ledsamt! Jag grät hela morgonen. Hugo förstod ingenting och tur var väl det. Grannarna har katter som blivit flera år men våra små fick inte leva länge. Ha innekatt när man bor som vi är inget jag vill ha..Synd bara att de inte kan ta till vara på alla skog som finns omkring oss utan måste springa över vägen! Får se om vi någon gång skaffar nån mer kisse. Just nu känns det bara tomt. Saknar er Robbie och William!!!