Trött på allt

Usch denna dagen har det varit sjukstuga för hela slanten. Hugo hade feber imorse så det blev inget dagis för hans del och Leah har sin öroninflammation.. Pontus mamma var snäll och tittade förbi en stund så jag fick lite av allt skolarbete gjort i alla fall. Hon lagade sjömansgryta till oss också, riktigt gott!:)

Nu sitter jag och lyssnar på Leahs skrik. Hon är såååå trött så det finns inte men sova? Nej varför? verkar det som att hon tänker. Pontus håller på att natta Hugo där nere. Har inte varit utanför dörren idag. Hade tänkte ta en kvällspromenad med Poker nu snart men det beror på när barnen somnar.

Blää jag är så himla trött på allting...skolarbeten, sjukdomar, Pontus som ska jobba över hela tiden, all tvätt, vårt smutsiga hem som aldrig blir rent fast jag inget annat gör än att städa, dampkatter som väcker oss på nätterna, barn som väcker oss på näterna, barn som inte sover i sina egna sängar, allt med huset som bara står still, graviditetskilon som sitter alldeles för fast på min kropp, tid till träning som aldrig finns... jag är bara så himla trött! Var längesedan jag kände mig glad. Riktigt glad. Kom jag på idag när jag satt och funderade mitt bland alla skrikande barn. Jag borde vara glad för det jag har jag känner mig faktiskt otacksam..Men just nu är det verkligen bara blä allting. Man har perioder när allt är på topp och allt är i botten. Just nu är det det senare. Men det kanske vänder i helgen då det bär av till Ullared och GeKås, för vem blir inte glad av ett besök där liksom:-)

Jag tänker på ett citat från omklädningsrummet efter lidingöloppet i söndags där två väninnor står och pratar om loppet: "Jag tänkte på hon tjejen utan armar från TV:n igår och tänkte men vad fan, det är ju bara å springa!" Och precis så är det ju, vad fan det är ju bara och köra på! Kan en kvinna utan armar var så positiv till allt så kan väl jag det också. Jag har ju faktiskt båda armarna i behåll plus mycket därtill:)

//Sofie