02 september 2011

En brandslang från 1966

Det var väl en unik bloggrubrik? Eller?:) Vad menar jag då med den? Var en sväng ute i Asby förut för att kika till våran lille båt. Stannade då till hemma hos Pontus föräldrar också när vi var i krokarna. Pontus pappa lever tydligen efter uttrycket : "Man kan inte tacka nej till något om man får det gratis". Och ja det resulterade i en brandslang från 1966. Inget konstigt med det.

Känner mig helt slut i kroppen. Ska bli sängen nu känner jag. Sov bara en sisådär 2 ½ timme förut i dag när barnen var på dagis. Det var välbehövligt. Sov som en stock. Vaknade till en gång då telefonen ringde. De vill ha mig och jobba imorgon. Ett dygnspass. Kändes tråkigt att säga nej men jag vet inte om jag skulle palla med ett sånt långpass. Dessutom ska Pontus iväg imorgon så då hade vi varit tvungna att greja med barnvakt och allt. Vilket inte hade varit så lätt då alla nära och kära är upptagna i helgen.

Får hoppas de ringer igen när jag har bättre möjlighet att jobba. De låter ju så sura när man tackar nej till jobb men man kan ju faktiskt inte alltid. Hur gärna man än vill...

Nu ropar sängen för fullt. Lovade i ett svagt ögonblick att Pontus ska få sovmorgon i morgon (vi kör varannan dag på helgerna). Bara att bita ihop i morgon bitti och hoppas jag känner mig piggare. Å andra sidan skulle Pontus ta barnen i natt så jag slipper springa i natt i alla fall:)

Natti Natti

//Sofie

Inga kommentarer: