Kaj-Åke "Kajan" Hansson. Tio och ett halv år gammal och har på senaste tiden släppt på allt. Han tycker sig nog ha blivit till den åldern när man får göra som man vill. Han hoppar upp på bänken när vi lagar mat, han lägger sig på mitt huvud när jag ska sova och det han gör som irriterar allra mest är att när vi sitter och ska äta frukost då hoppar han upp på bordet. Lägger sig över tidningen/boken/telefonen som man läser och sen lägger han sig väldigt nära mattes/husses frukost i hopp om att få sig en smakbit.
Det är är saker han aldrig tidigare gjort. Han har alltid varit så snäll och beskedlig men är nu världens mest odrägliga. Men snäll är han och rätt så söt så det får väl gå. Fast någon gång av alla de hundratolv gånger som man lyfter ner honom från köksbordet, bänken, stolen som man sitter på varje dag borde han väl börja fatta? Fast det gör han nog. Han bara jävlas.
Mina barn försvann iväg på vift igår. Leah och Hugo tog tåget in till kusinerna i Boxholm.
Efter att jag lämnat av dem vid tåget gick jag en vända på stan och fixade lite med några julklappar. Perfekt att vara där precis vid klockan 10 då det var lite med folk.
När jag kom hem sen hade Pontus och Per börjat gräva upp våran trädgård.
Eller en del av den. Våran stora hobby i livet är att gräva i vår trädgård. Vet inte vilket gång i orndingen men förhoppningsvis är det bland de sista. Nu ska en elkabel ner här och så förberedde de även för fibern så vi inte ska behöva gräva igen då med. Ja tänk om ett år kanske vi har fiber! Vilken svindlande tanke! Det kommer innebär ett helt nytt liv för oss. Längtar!
Jag gick in och grejade lite här inne i min lugna ro. Tog mig till och med en liten eftermiddagslur. Gud så skönt!
Därefter satte jag på en podd i öronen och började slå in julklappar när jag ändå var ensam hemma. Passade ju rätt bra. Har typ fixat klart alla klapparna. Det är Pontus som jag inte köpt till än men det löser sig nog. Jag har en idé iallafall.
Det tar sin lilla tid och sitta och slå in alla.
Vi vart sen bjudna på en utefika hos Emma och Per i deras trädgård.
Vi är så himla osociala nu för tiden så det är verkligen kul när man kan ses corona-anpassat. Superkul at träffas och få prata lite skit ett tag. Det går ju bra att ses utomhus bara man klär sig väl. Kläder efter väder så att säga.
Sen ringde Leah och sa att de var på väg hem med tåget så då fick vi bryta upp och jag åkte in och hämtade dem vid tågstationen.
Det är smidigt att inte alltid behöva skjutsa barnen när de ska någonstans. Det uppskattas av deras mor som mesta dels annars känner sig som en taxichaffis.
På kvällen fick Pontus ett ryck och började göra en saffransdeg samtidigt som han lagade till middagen.
Så det slutade med att jag och Leah fick stå och baka ut den.
Men det var bara mysigt!
Vi gjorde lussekatter med fyllning i. Det blev jättegoda, såklart:-)
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar