11 februari 2022

Det är väl bara att gå upp

Jag tog sovmorgon idag med tanke på kvällen innan. Eller sovmorgon och sovmorgon jag gick upp när Pontus gick upp. Hade tänkt sova lite längre men jag vaknar ju av hans alarm. Inte en gång utan alla fyra fucking gånger som han snoozade. Hur kan man få ro och somna om? Jag fattar inte! Har min väckarklocka ringt då är jag ju vaken och då går jag ju upp. Det här är också en anledning till att jag tränar innan jobbet. Jag får då gå upp innan Pontus och slipper att lyssna på hans alarm x-antal gånger innan han behagar kliva ur sängen.  


Det blir ju inte roligare att gå upp för att man lurar sig själv med att snooza. Bara att bita i det sura äpplet och kliva ur den varma sängen. En dröm jag har är att kunna leva ett liv utan att behöva vakna av väckarklocka. Att inte ha tider att passa på morgonen. Fy fan vad skönt det vore. Jag skulle nog ändå gå upp tidigt (morgonmänniska som jag är) men att inte behöva känna någon stress på morgonen. Det vore ju underbart! Kommer väl om 40 år när jag fått gå i pension. Om jag har tur. 


Iallafall! Jag kände mig piggare när jag vaknade imorse. Så himla skönt! Jag lyckades nog sova bort det där (vad det nu var) jag hade i kroppen. Kanske bara behövde extra sömn för att tanka ny energi. Så kan det ju vara ibland. 


Medan kidsen tränade så gick jag och Pontus promenad med Ebbe under tiden. Det är inte många gator, vägar öch platser i vår lilla stad som jag inte gått på. Så många timmar jag slagit ihjäl med hundpromenader så har det blivit rätt många olika vägar. 


Men Pontus överraskade mig med en helt ny runda idag! Så skönt när det fortfarande är ljust vid femtiden så man kan gå där det inte är några gatlyktor. 


Jag hade tagit på mig reflexvästen av ren vana men insåg att den behövde jag ju faktiskt inte ha på mig. Det skulle ju inte hinna bli mörkt medan vi var ute och gick. Så underbart när vi börjar gå mot ljusare tider igen!


//Sofie  

Inga kommentarer: