En tur till tandläkaren

Måndag! Jippi! Äntligen en ny vecka. Tiden går ju så långsamt så man njuter ju när det äntligen blir en ny vecka. Eller tvärtom. Tiden går för fort så man hinner inte med. Ständigt ny vecka. 

Som vanligt så kickades veckan igång på gymmet för min del. Det är faktiskt väldigt sällan jag känner mig otaggad på att åka och träna. Även att det ibland känns som mitt i natten när klockan ringer 04.15. Vet ni att jag typ skäms för att säga hur tidigt jag går upp för att åka och träna innan jobbet. Det är ju inte normalt det vet jag, men för mig funkar det väldigt bra. Morgonmänniska som jag är. Sen vänjer man sig ju och särskilt vid att få träna utan massa annat folk där. Det är nog det bästa. 

Efter att jag jobbat klart så blev det en tur till Nässjö mer Hugo då han hade tid hos tandläkaren där. Hatar Nässjö. Jag hatar att åka dit. Världens segaste väg.  

Medan Hugo satt i tandläkarstolen gick jag vilse med Ebbe. Skulle gå en promenad men jag och mitt lokalsinne alltså. Jag har inget. Den där inre kompassen folk pratar om, vad är det? Vad då att man känner vart man är eller vilket håll man ska åt? Har aldrig hänt mig. Tur jag hade mobilen med mig så jag hittade tillbaka. 

Ebbe tyckte det var kul att gå på nytt ställe med massa nya dofter. Han tyckte inte alls att det gjorde något att promenaden blev något längre än tänkt. 

Ja det hann bli kväll innan vi var hemma efter vår lilla tandläkartur. Det tar sin lilla tid att åka till Nässjö. Tur att han än så länge har de flesta besöken i Tranås. 

//Sofie