En tisdag i oktober

En regnig sådan. En grå, trist, regnig och blåsig tisdag i oktober. Matchar bra ihop med känslan av allt som pågår runt om oss just nu. 

Vår nya regering ger ju vilken människa som helst med lite innanför pannbenet ont i magen. Skäms för att bo i Sverige men tyvärr är det ju inte bättre övriga i världen. Vad är det för fel på alla människor? Känner för att lägga mig ner och skrika som en trotsig treåring vid godishyllorna i en mataffär. Men det hjälper ju inte. Men känsla att vilja göra det bara för att få ut frustrationen och ilskan är stark.

Tog istället ut en del av frustrationen på gymmet innan jobbet. Det är som sagt bra att träna när man är arg. Fan vad man orkar då.  

Efter jobbet skulle jag ta mig en promenad med Ebbe innan jag hade en tid hos frissan. Det var uppehåll och solen lurade bakom molnen så jag struntade i regnjackan. Skulle jag inte gjort för solen lurades verkligen där bakom molnen för den kom inte alls fram. Istället kom fler moln och mer och mer regn. Sån jäkla störtskur! 

Perfekt tajmat att gå regnig promenad när man ska sätta sig i en frisör stol sen. NOT! Tur jag tog med paraplyet i alla fall. 

Varför var jag då hos frissan. Jenniefrisör hjälpt mig ju nyss med håret tänker väl ni. Och mycket riktigt det gjorde hon. Men det var ingen stor grej jag skulle göra. Hade en slinga av hairtalk som släpp så fick hjälp att sätta tillbaka den.  

Jag är så himla nöjd med mitt hår just nu (har man världens bästa vän och frisör så har man🙌💓). Det har inte hänt många gånger under mitt liv att jag varit det. Jag har egentligen inga stora krav för att vara nöjd. Jag vill inte ha superlång eller supertjock hår. Jag vill bara ha normalt hår? Slippa ha sådär tunt som jag alltid haft. Ha en normal mängd hår på skallen liksom. Och det har jag nu! Jag är så nog med att sköta om håret nu så jag hoppas det kan få funka att ha det utan strul. Att en slinga släppte en gång kan jag ta men jag vill inte ha massa sånt upprepande för då kan jag inte fortsätta ha haritalken och då kanske jag måste dö. Eller skaffa peruk. 

Sen bar det av att skjutsa barn till olika träningar. Jag orkade inte ta på mig några andra skor när jag bara skulle köra bil. Så det fick bli badtofflor med lovord om att jag absolut inte skulle kliva ur bilen med dem på fötterna. Rätt praktiskt ändå när det regnade men tydligen är det pinsamt om ens mamma visar sig för ens lagkompisar med badtofflor på fötterna. 

//Sofie