Onsdag = flåsdag. Alltså kondisdag eller cardiodag som det så fint heter i nutidsspråk. Blev 60 minuter backintervaller och jag ville gå av bandet prick hela tiden. Men skönt efteråt det var det ju.
Har verkligen inte hunnit med det här med att plocka undan utemöbler, ta hand om alla blommorna etc. Ena veckan har det ju varit sommarvärme och nu är det minusgrader om nätterna. Det märks på de stackars blommorna som tagit rejält med stryk. Se om jag kan lyckas få tid över i helgen för att hinna med.
Den här morgonen och förmiddagen arbetades det framför datorn medan en del andra sov bort tiden.
Godaste lunchen blev det! Hade rester kvar från kvällen innan då Pontus grillade lax som blev sååååå god! Älskar när man har rester av sån där extra god mat till lunch.
Ja sen fortsatte jag mitt pluggande. Fy fasen så segt men så mycket att göra så bara att köra på. Glömmer liksom bort att ta rast? Det bästa är ju att ta ett avbrott och gå en promenad för att få ny energi. Det är ju det bästa när man har hund för då blir ofta ett naturligt avbrott när man jobbar hemifrån.
Nu är Hugo hemma och är dunderförkyld så han har haft i uppgift att rasta Ebbe så jag kunnat fortsätta plugga. Ja alltså, Hugo har haft ork till det. Han har inte legat i feberfrossa och jag har krävt att han ska ta sig upp och gå en långpromenad med hunden. Det kanske det lät som.
Men Ebbe och jag tog oss ut på en promenad med sen tillsist! Leah hade innebandyträning så då roade vi oss med att promenera.
Blev ytterligare en promenad på kvällen då jag får och gick en runda med Emelie. Så kul att ses! Vi hade mycket att prata ikapp om. Blir ju så när man inte setts på tre månader.
Känner mig ju mycket bättre i min förkylning men när jag är ute i den här kalla luften då retas både halsen och näsan igång. Jag bor i fel klimat, det är verkligen så. Jag kommer ju dras med det här tills i vår. Jag är ju aldrig helt förkylningsfri den här halvan av året. Det gå bara mer upp eller ner.
Men men! Ska inte klaga för mycket för det är inget charmigt drag. Klaga får man men i lagom mängd. Visst är det väl så?
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar