En dag mitt i veckan

Ebbe han går upp med Pontus om morgnarna, får sin frukost och sen en liten promenad och då är han nöjd. För sen är han så trött så trött. Då lägger han sig i sängen och där ligger han sen. Morgonpigg precis som katten och de för ett jävla liv rent ut sagt varje tidig morgon men när de fått sin mat och rastats då faller lugnet. Synd då bara att en annan ska upp och inte kan ligga kvar. 

Drog till gymmet och fick maxa vikten på en maskin. Då mår man! Nej det är inte i kilo. Sån där maskin där man måste ha en tabelljäkel på för att kunna omvandla vad det blir i kilo. Men skit samma, känslan när man liksom är nere på lägsta (högsta?). Den gillar man. 

Alltså nu ska ni få höra ett i-landsprolem i mitt liv. I höstas köpte vi ny takdusch som monterades dit. Jag ville ha just den här modellen och Pontus var snäll och gick med på det. Bara det att jag använder sällan själva takduschen. Jag använder den här delen då jag gillar att hålla så jag har kontroll över vart vattnet kommer från. Tycker inte om att stå under duschen och särskilt inte när jag inte ska tvätta håret. 

MEN! Det är världens sämsta tryck i det här duschmunstycket! Så enormt dåligt tryck. Sämre tryck än på duschen på förlossningen i Eksjö för 16-18 år sedan. Så dåligt tyck! Men det går ju fan inte göra något åt det. Skiten är ju ditmonterad och gick ju inte direkt att bara montera ner och returnera. 

Lika sur över det varje gång jag duschar. Man köper ju inte ny takdusch så speciellt ofta precis men det är bara till att bita i det sura äpplet. 

Förmiddagen blev det plugg och efter lunch så åkte jag för att ha en promenaddejt med ingen mindre än Maria! Det var inte igår men så roligt att ses. Det var precis som Maria sa, det kändes verkligen inte som det var så länge sen. Men det är väl så med gamla kompisar att även om det gått lång tid sen man sågs senast så känner man varandra så väl att man är tillbaka där man vara senast rätt snart igen. 

Efter vår promenad så drog jag till mamma och pappa en sväng då pappa och jag skulle på innebandy för att se Linköping som möte Falun i semifinalen. 

Jag med min onda rygg uppskattar när det är nationalsång så man får ställa sig upp. Arenan och stolarna är 70 år gamla och det är inte världens bästa komfort i dessa stolar det är det inte. 

Eller det är rätt få stolar som har tillräckligt bra komfort för min rygg. 

Det var en fartfylld och spännande match men Falun var snäppet bättre. De var snäppet snabbare, snäppet vassare i försvaret och de gjorde framför allt snäppet fler mål. 

En Pepsimax och kexchoklad för att tagga till i periodpausen men tyvärr blev det en förlust även den här matchen.... Jag kan tycka att det verkligen varit kul och bra för innebandyn om något annat lag kunde ta sig till final i år då de senaste 16 åren varit Storvreta och Falun som slagits som vinsten. Det gynnar ju aldrig en idrott när det blir för enkelspårigt med vilka som vinner. Ta bara längdskidåkningen som exempel. Finns det någon norrman som inte vunnit ett längdskidåkningslopp? Jag tycker innebandy är en så rolig sport och hoppas så att fler ska förstå tjusningen med den och att det ska bli en sport som växer och blir större på alla sätt och viss. 

Det kommer bli tufft för Falun är som sagt snäppet vassare men det är bara att tagga till och köra på nästa match! In i kaklet ska man, man ger upp innan dess. 

Jag gav dock upp när jag kom hem. Var så trött så jag fick ringa Pontus och prata på hemvägen så jag inte skulle nicka till där bakom ratten. Somnade direkt jag la mig i sängen. 

//Sofie