Jag har alltid tyckt personalen på Fyndlagret här i stan skulle behöva gå en kurs i vänligt kundbemötande. Men det här tar ju priset!
Jag hämtade barnen på dagis idag efter klockan tio. Mycket tidigare än vad jag brukar hämta men det blev så i och med hur jag jobbade nu. Såklart ska ju ALLA barnen på Hugos avdelning gå iväg på utflykt när jag kommer och ska hämta honom. Kände mig som världens elakaste mamma som kom och hämtade honom så att han inte fick följa med ut i skogen. Hugo var ledsen och jag försökte muntra upp honom med en tur till Fyndlagret. Jag skulle ändå köpa lite plock och vi kunde ju se om vi hittade något till Hugo också.
Hugo ville ha en lampa. Vad bra tänkte jag han kan ju få en till sitt fönster (han hade ju sönder den han hade där innan när han var arg en gång..). Ännu bättre är att Hugo vill ha en lampa som ser ut som ett hus, som på bilden nedanför. Riktigt fint tycker även jag:) Han skulle ju lika gärna kunnat velat haft en limegrön lampa som är 1.50 cm hög. Så därför blev jag så glad när han ville ha en fin lampa att ha i sitt rum.
Letar men kan ingen hitta ser bara den som står som utställningsexemplar högt uppe på hyllan.
Går då fram och frågar en i personalen. Och hon är såååå sur! "Jamen då är de väl slut, slut! Vi kan väl inte ha allting i lagret heller" fräser hon i från sig när jag frågar om de kanske har någon mer på lager.
Hugo blir ännu mer ledsen varpå jag kommer på den briljanta idéen att vi kunde ju köpa ett sånt hus fast utan lampa i. Och sen köpa en ljusslinga till så blir det ju som en lampa. Det tycker Hugo är en bra idé.
Vi vänder om och ska gå tillbaka till lamporna och leta efter en ljusslinga och vad händer då? Där står en annan surkärrning (en kund denna gången) och kollar på den där huslampan. Den sura kunden går sen fram och frågar samma personal om den finns varpå personalen svara att det är det som finns som står framme (mycket trevligare och fjäskande ton än vad hon hade till mig). Och sen så föreslår hon till den andre kunden att hon kan ju få köpa utställningsexemplaret! What??? Hugo hör ju allting och blir återigen ledsen för nu är det ju någon annan som köper hans lampa.
Då lägger jag mig i diskussionen och säger att vi frågade ju faktiskt för bara 2 minuter sen och då fanns det minsann ingen lampa mer att sälja.
Den supersura expediten säger då bestämt till mig att jag minsann inte frågat om man kunde få köpa utställningsexemplaret. Men vad fan? "Det gjorde ju inte hon heller" svarar jag varpå den surakunden lägger sig i. Hon ska bestämt ha detta hus då hennes dotter har letat efter ett sånt hus hur länge som helst och nu har hon ju hittat ett till henne.
Jag frågar Hugo om vi ska köpa det andra huset eller om vi bara ska strunta i det och gå ifrån det här otrevliga stället (högt och tydligt så expediten skulle känna sig väldigt träffad..). Men Hugo vill gärna ha det andra huset så jag rycker åt mig en ljusslinga och så går vi därifrån.
Idioter. Hoppas verkligen att folk som googlar på "fyndlagret Tranås" får upp detta inlägg. Folk måste få veta vilken hemsk personal det är på detta ställe. Det är ju helt otroligt att såna människor får jobba i serviceyrken! Och det är inte bara denna expediten i personalen som är otrevligt (hon är bara otrevligast) de andra drar inte heller på smilebanden allt för ofta.
Så elakt. Ta från ett ledset barn. I princip var det ju det de gjorde.
Hugo fick i alla fall sitt hus men jag kokar fortfarande av ilska. Så här illa har jag aldrig tidigare blivit bemött i en affär. Det är en liten stad vi bor i och nu ska jag låta djungeltelegrafen vråla ut mitt budskap: Bojkotta Fyndlagret!
//Sofie