Vi vaknade inatt av att Ebbe ställde sig upp och började kräkas. Det händer ju ibland så inget jättekonstigt med det förutom den här gången. Efter att han kräkts så faller han bara ihop på golvet och börjar krampa för fullt. Yrvakna och mitt i natten, jag trodde på allvar att han höll på att dö framför våra ögon. Men ganska snabbt slog det mig att det är ju precis som ett epilepsianfall! Jag har varit med om människor som fått anfall i jobbet och det påminde precis om det.
Han låg och krampade för fullt. Det kändes som en evighet men det höll inte på i mer än kanske ett par minuter. Han gjorde både ner sig under anfallet och tuggade fradga. Efter anfallet var han helt förändrad. Höll på att hugga Pontus när han skulle klappa om honom och lugna. Som tur var varade det inte så länge och efter en stund började han sakta bli sig själv. Han drack vatten för fullt och vi lyckades även lirka in honom i duschen med hjälp av godis. Han behövde verkligen duscha av sig stackaren efter den pärsen.
Han var sen helt genomflåsig och trött efter anfallet. Jag googlade och allt stämde med ett epilepsianfall. Jag har aldrig innan hört talas om att hundar kan få det men tydligen är det inte helt ovanligt.
Pontus ringde veterinären på morgonen när de öppnade och fick komma dit på förmiddagen för en undersökning. Tydligen kan de inte göra så mycket efter bara ett anfall. De kan inte se så mycket utan det krävs att hunden fått flera anfall för att man ska kunna utreda för epilepsi och eventuellt medicinera för det.
Veterinären gjorde som en hälsokontroll på Ebbe och hon tyckte han verkade må väldigt fint trots nattens händelse. Hon kunde inte se att han hade tagit skada på något sätt. Vi ska vara vaksamma nu närmsta tiden om han skulle få ett nytt anfall. Då ska vi ringa till dem igen. Så nu ska vi försöka att inte lämna honom ensam till en början. Vi ska ha honom under uppsikt så vi märker om det händer något.
Så himla otäckt! Skulle det hända igen så är vi kanske ändå mer förberedda på det och vet vad det handlar om. Epilepsi är så hemskt! Hoppas det här bara var en engångsföreteelse så vi slipper uppleva det igen.
Våran fina Ebbe! Det är så jobbigt när ens hund (husdjur) blir dåliga. De är verkligen en familjemedlem som man älskar mest av allt.
Nu håller vi tummarna för att Ebbe får må bra. Det tar på matte och husse när du mår dåligt. Sov typ ingenting i natt. Ebbe var helt slut och kröp upp i vår säng bredvid Pontus och somnade. Hade inte hjärta att flytta på honom så jag tog med mig mitt täcke ner och la mig på soffan.
Vad gör man inte för sin favorit vovve!
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar