Känns som det var evigheter sedan solen visade sig, men det gjorde den ju faktiskt senast i fredags. Fast den skulle gärna få kika fram oftare. Det här mörkret suger energi verkligen.
Jag lyckades ändå ta mig upp och åkte till gymmet igår morse. Till en början var jag helt själv där men när jag åkte såg jag att det kommit ett par till.
På kvällen hade Hugo innebandyträning så jag och Ebbe tog oss en promenad under tiden. En och en halv timme är rätt lång tid. Eller det är en svår tid för att hitta en lagom promenadrunda. En timme är mycket enklare av någon konstigt anledning.
Igår fick jag för mig att vi skulle hinna gå en sväng som visst tog längre tid än vad jag trodde. Hugo stod och väntade på oss när vi kom tillbaka då han redan hunnit sluta sin träning. Jag tycker bättre om när de tränar en timme helt klart. Då lyckas jag alltid tajma in promenadrundan perfekt🙂
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar