En dag på ALV

Igår så drog vi iväg för en heldag nere i Vimmerby och på fin fina Astrid Lindgrens Värld. Jag trodde inte mina barn var så intresserade av att följa med men det gjorde de. Kusinhäng lockade nog mer än att se Karlsson på taket. 

Gick upp tidigt för att packa och göra oss i ordning. 

Vi stannade för intag av frukost innan vi skulle gå in i parken. 

Finaste Minna och Bosse-Bus! Bosse var tidsenligt klädd för att matcha flera av karaktärerna i parken. 

Jag hade glömt packa med en sked till min yoghurt så Bosse var snäll och lånade ut sin. Eller jag glömde inte. Det var så längesedan sist som jag köpte sån här yoghurt och då ingick det minsann en sked men inte nu mer visst.  

Väl i parken började vi med ett besök i Lottas hus. 

Jag ÄLSKAR köket i Lottas hus. 

Det är så otroligt fint detta 50-tals kök. 

De turkosa luckorna och rutiga golvet är så fina ihop. Här skulle jag kunna flytta in och bo. 

Våran egna Lotta spanade in Lottas och hennes syskons rum som hon glatt pekade och kände igen från filmen. 

Tänk att det bodde tre barn i det här rummet. Att barn faktiskt kunde (kan) dela rum. 

Jag och Elin delade rum när vi var små, men idag är det ju mer regel att alla ens barn ska ha egna rum. Och vet ni? Jag tror jag vet varför. Barn idag har ju så för jävla mycket saker så de skulle aldrig få plats tre barn i ett och samma rum. Om det inte skulle vara en gympasal. 

Det är så mysigt att gå runt i parken och bara ta in alla fina miljöer.

Nils Karlsson Pyssling fick ett besök med. Minna och jag passade på att dansa på bordet.

Hugo hittade vi inlåst hos polisen. Det tyckte Majken var väldigt kul. 

Hela gänget på väg mot Emil. 

I väntan på att föreställningen skulle börja. 

Har varit här flera gånger och varje gång blir jag så imponerad över hur fint och välgjort allting är. Hur duktig och proffsiga alla skådisar är, både människor och djur. 

Det är häftigt med en riktig griseknoen och äkta halta Lotta på scenen. Och när Emil kommer ridandes på Lukas i egen hög person. Eller förlåt, häst. Det är häftigt, fint och väldigt stämningsfullt. 

Den mest hatade av alla Astrid Lindgrens karaktärer är min favorit, Karlsson på taket! Däremot tycker jag de skulle göra i ordning vid scenen här och göra bättre sittplatser. Det har varit samma i alla år jag varit och besökt parken och lika trångt och illa sitter man där idag som då. Ja här finns allt lite förbättrings potential AVL! Det och så saknar jag Saltkråkan som inte har något eget i parken. Hoppas att det kommer i framtiden. Även Barnen i Bullerbyn saknar jag. 

Inte ett besök i parken utan att ta kort vid dessa. 

Det gäller att vara snabb med kameran för Lykke, Tilde och Majken vill mest hänga sig ut och kolla ner för att se vem de föreställer istället för att kolla rakt fram. 

Erik och Hugo var däremot duktiga och kollade in i kameran redan på första försöket.

Leah hittade styltor som hon testade. 

Leah har gått på styltor mycket men inte sen efter förra sommaren när hon fick borrelian i knät. Hon tyckte det var roligt att kunna gå på styltor igen. Jag avstod då jag kände att jag inte ville bryta något ben. 

Gladast av alla var Bosse som satt som en solstråle i sin vagn. Han gillade Astrid Lindgrens Värld. 

Huvudnumret var ju såklart Pippi som i alla fall tre i vårat sällskap tjatat om att få se. 

Återigen, jag är så imponerad över hur proffsigt allting är. "Där sagor blir verklighet" stämmer verkligen. 

Man skulle egentligen behöva två dagar i parken för att hinna se alla föreställningar man vill. Det är lite tajt med tidsschemat ibland, men vi hann se även en föreställning med Ronja. 

Det blev sen en fikapaus i skuggan. För ja, vi hade verkligen tur med vädret med tanke på hur det varit senaste dagarna. Det var solig men med lite moln och en rätt lagom temperatur. Ja det var nästan för varmt när vi satt på vissa föreställningar mitt i den gassande solen. Men att sitta här i skuggan var riktigt skönt. 

Av alla barn i hela parken så (ja, jag säger det igen) var Bosse helt klart den gladaste! 

Bosse är nog världens mest nöjdaste och smidigaste bebis. Tänk om mina varit det, då kanske de fått ytterligare ett syskon! Men se nu fick det minsann räcka med två då de var så jäkla jobbiga. Neej då! Men de var långt ifrån så här tillfröjds som sin lillkusin. 

Så glad och go så man ville ju bara äta upp honom! Tills han kräktes ner min klänning då fick han sitta i vagnen igen en stund, men lika glad för det var han. Alltid lika glad denna Bosse💓

Det åktes flotte också. Det hör till även det när man är på besök här i parken. 

 

Och som vanligt måste det även tas en kusinbild! Minus Bosse-Bus som tyvärr låg och sov. Och som ni ser ju äldre barn man får desto mindre ler de på bild. 

Alla barn satt och gungade på hästarna

Utom Hugo som spelade FIFA med en kompis. Återigen så ändras det ju större barnen blir. 

Självklart var även jag tvungen att ta en ridtur! 

I en viss ålder tycker man till exempel att det är superkul att låtsas man är så stor och stark att man kan ha syrran på sina axlar.

En del trots förekommer också mer i vissa åldrar. Ja, även en stor dos envishet gör ju inte saken bättre. Sa tydligt att där går man inte då man kan ramla i vattnet. Vart gick ungen? 

"Det är högt så klättra inte upp där själv". Vart klättrade hon upp? Men till Tildes försvar så fixade hon faktiskt allt galant! Hon trillad vare sig ner eller i något vatten. 

 

Det skulle komma regn över Vimmerby vid klockan 18. Klockan 16 kom första stänken.

Sista föreställningen vi skulle se var klockan 17 så jag sa att då kommer ju regnet komma ordentligt och tänk så rätt jag hade. 

 

Vi såg slutstriden med Bröderna Lejonhjärta. Helt klart den häftigaste och bästa föreställningen. Såg den förra gången vi var här med och lika bra den här gången. Missa inte om ni är i parken! 

Vi var i god tid för att få bra platser då det brukar vara knökfullt på den här sista föreställningen.Vi fick bra platser och som sagt lagom till att det skulle dra igång så kom regnet mer och mer... Men vi överlevde och så skönt ändå att det var i slutet av dagen regnet kom och inte tidigare. 

Vi hade verkligen en toppen dag och alla var rätt trötta när vi satte oss i bilen för att åka hemåt. Barnen var hungriga så det blev ett stopp på Sibylla innan hemfärden. Ska jag vara ärlig hade vi nog hunnit hem och äta på den tiden som det tog innan vi fick våran mat. Men det var fullt med folk och de slet där bakom disken så helt förståeligt att det tog tid. 

//Sofie