Lika uppiggande som det låter med en måndag i januari månad.
Jag var så trött när jag vaknade och det släppte liksom aldrig under dagen. Kändes som jag skulle kunna somnat på stående fot hela tiden. Så hemska såna dagar är alltså...
Tågen gick någorlunda i tid iallafall. Alltid något! Innan jag kunde åka hem var det till att åka förbi idrottshallen för att plocka med Hugo hem. Fyra av fem dagar är det upphämtning av barn innan hemfärd. Rätt skönt på ett sätt för då slipper vi en vända in till stan. Men också rätt segt att behöva vänta in att deras träningar ska sluta. Hinner liksom inget göra på den lilla stunden. Hinner ju inte handla mat eller träna själv. Det hade annars varit perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar