Mindre snurr med kvarvarade värk

När jag vaknade igår så var jag fortfarande snurrig och hade ont i ryggen... Vad kul att vakna upp och inte känna någon skillnad. MEN! Jag somnade om en stund och när jag vaknade var yrseln mycket bättre och efterhand så förvann den mer och mer vilket var typ världens bästa känsla. 

Ryggen var ju som den var och plugg hade jag att göra så fick ta och stå helt enkelt. Jag är ju rätt van vid att stå upp och jag var så himla, himla glad över att slippa allt snurrande så det gjorde liksom inget. 

Ja, dagen bestod mest av att plugga och ta värktabletter för att lindra ryggen så gott jag kunde. Hittade en gömma med piller från när ryggen var som mest paj och dessa piller gjorde min dag! Älskar stark medicin när värken är som värst. 

Jag behövde verkligen koma ut och röra på kroppen (det är ju det som är den bästa medicinen enligt kiropraktorn och inte starka piller men det första gjorde den andra mer möjligt så att säga) så jag hängde med Pontus och Ebbe på en promenad. 

Tror klockan var typ 17 när vi började gå och vi gick i nästan en timme och det var LJUST hela tiden! Promenaden gick inte fort men fy fan så skönt det var att komma ut och få njuta av friska luften och ljuset. Det behövde verkligen jag! 

Jag var sen själv hemma på kvällen. Hugo hade match, Pontus hade någon avslutning med tennisen och Leah hade match med damlaget. 

Kände mig så rastlös på kvällen där sen så jag drog in för att se sista halvan av damlagets match. 

Tur det finns ståplats. Eller man ser faktiskt så mycket bättre när man står upp i den här hallen. Det är en fin hall de byggt, men de skulle byggt den aningens större så planen kommit en-två meter längre ut från läktaren. Nu ser man inte hela planen då långsidan närmast kommer under läktaren vilket är smått irriterande. 

Om matchen var spännande? Nej. Men man får ändå ge motståndarlaget att de höll humöret uppe och peppade varandra när de lyckades göra bra saker. Det var ju klasskillnad deluxe liksom men de gav liksom ändå inte upp och deppade utan kämpade på så gott de kunde. Den inställningen gillar jag. 

Väl hemma hade värktabletten gått ur kroppen så tog en ny och gick och la mig. Det var min fredag det. 

//Sofie