Mammas taxi

 

Han sitter här och kollar troget på medan jag äter min frukostgröt. Han vet att när jag ätit klart får han alltid slicka rent tallriken. Det är vår grej det. Något Ebbe är lite svartsjuk på kan man säga. Han vill också gärna slicka rent tallriken men gröttallriken är Kaj-Åkes. 

När det blivit tillräckligt ljust ute så blev det en promenad tillsammans. 

Alltså mitt hjärta gjorde så ont när den här gräsanden låg mitt på vägen och knappt rörde sig. Hörde hur en bil var på väg så gick fram emot den och som tur var kunde den flyga. Den flaxade iväg men när vi kom in i skogen sen så låg den där igen och såg så där ynklig och skadad ut. Den måste blivit skadad för den kunde flyga men inte någon längre sträcka. Den blev rädd när vi kom och flög då iväg igen men inte så långt den gången heller. Usch, får så ont i hjärtat när man ser djur såhär. 

Det var som för några år sedan när ett rådjurskid gick omkring i skogen bakom vårt hus och skrek efter sin mamma som tidigare på dagen blivit påkörd av en bilist. Aj aj aj alltså... 

Det var riktigt kallt även den här morgonen. Så tråkigt bara då det ska bli väderomslag och det ska bli plusgrader igen. Snön gör sig ändå rätt bra i januarimånad så det är trist om den ska försvinna. 

När jag kom hem igen fick jag skjutsa in Hugo till hans första dag på praktiken då hans a-traktor inte ville starta i kylan. 

Så jag passade på att åka och träna då när jag ändå var i stan. Sen blev det en sväng till återvinningen, hämta ut paket och sen till Leahs skola för att skjutsa henne och ett gäng kompisar till ishallen. Hon hörde av sig och jag var ändå i stan så jag var snäll och skjutsade dem då de skulle åka skridskor på idrotten. 

Drog sen till Willys och storhandlade mat och sen tillbaka och skjutsade tillbaka tjejerna till skolan. 

När jag väl kom hem var det alla jäkla kassar som skulle in och packas upp. Det är den värsta vardagssysslan enligt mig. Kånka in kassarna och packa upp skiten efter att man handlat. Avskyr det. 

Pustade sen ut med rester till lunch i soffan och med föreläsning på datorn innan det var dags att återigen hämta och lämna barn på diverse olika ställen. 

Taxiverksamheten här hemma är extrem just nu och särskilt när Hugos a-traktor inte vill samarbeta. Fast det är inget större fel så den ska nog snart rulla igen. 

Men jag kan verkligen sakna tiden när våra barn var små. På den tiden så var vi ju som oftast hemma hela familjen. Nu är vi alla lite här och där på olika platser och olika tider mest hela tiden. Det är verkligen olika skeden i livet och det är väl tur det. Var sak har sin tid i livet. 

//Sofie