Hejsan hoppsan då var det måndag, ny dag och ny vecka! Har snart gjort halva min tid på LIA:an, vart tar tiden vägen?
Har ångest över att utbildningen snart över. Inte att bli klar för det ser jag fram emot, men till att gå tillbaka till mitt jobb igen. För som det ser ut nu är det så det kommer bli och det tar emot något enormt... Kan tänka mig vad som förutom att behöva börja där igen. Ja inom rimliga gränser såklart. Allra mest skulle jag såklart vilja ha en tjänst inom det jag utbildat mig, men skulle bli överlycklig över att få ett jobb inom vad som bara det är något där jag trivs.
Att det ska vara så himla svårt.
Jag har hämtat (och framförallt väntat) efter så många träningar så jag spyr på det. Saknar det inte alls. Eller hämta har jag aldrig haft problem med men att vänta! Blir arg och irriterad bara av att tänka på det. Ska jag hämta en tisdagskväll vill jag hämta och sen åka hem. Inte vänta en kvart, tjugo minuter extra, jag vill hem! Jag är oftaste hungrig och vill hem och äta eller trött då klockan är så mycket...
Det har varit mer regel än undantag att jag fått sitta där i bilen och vänta då det dragit ut på tiden av olika anledningar. Trodde jag var förbi den perioden i livet, men min man såg till att jag fick återuppleva det igen igår. Hatar att vänta! Hade jag vetat att han skulle ta 15 minuter extra på sig så kunde jag ju gått en längre promenad till exempel. Så ofta jag stressat för att hinna och så bli sittandes och vänta. Fy vad jag avskyr det.
En anledning till att jag inte förstår mig på folk som hämtar och lämnar sina barn som har gång eller cykelavstånd till dit de ska. Finns roligare och bättre saker i livet att lägga den tiden på tänker jag men man är ju olika.
Så! Nu har jag fått gnälla av mig. Det behöver man få göra med jämna mellanrum.
//Sofie











































.jpg)







