En trött torsdag

Jag har velat fram och tillbaka om jag ska fortsätta gå till gymmet nu när restriktionerna har ändrats och man gärna ska avstå att besöka gym och liknande platser.

Men vad fan. Jag är där innan klockan slagit 05 och det är lååångt ifrån trängsel på gymmet vid den tiden. Ibland är jag helt själv till och med. Spritar både redskap och händer plus tvättar händerna före och efter besöket. Så jag känner att det funkar så länge jag tränar på de tiderna när det är så lite folk där. 

Igår morse var det jag och en till som tränade. Gymmet är på 900 kvm så vi hade rätt gott om space🙂 

Efter jobbet var jag sååää trött! Lyckades ändå hitta lite energi för att ta mig iväg im till stan en sväng. Hämtade vårt överkast som var klart på kemtvätten, handlade mat och gick promenad med Ebbe. Ebbe är precis som sitt vanliga jag och inga nya anfall *peppar peppar* så det känns skönt! 

Hugo har varit hemma hela veckan men det var som tur var inget smittsamt han råkat ut för och efter ett besök på apoteket så mår han bra igen. Han är dock hemma idag med för att återhämta krafterna helt. Så nästa vecka blir det skola igen som vanligt vilket han ser fram emot! 

När jag kom hem sen på kvällen blev det liddag och en varm dusch. Sen gick jag och la mig för att läsa men somnade som en stock. Klockan var bara åtta på kvällen  men jag har sovit hela natten utan problem. Jag behövde väl lite extra skönhetssömn heöt enkelt. 

Nu kör vi fredag! 

//Sofie 

Epilepsi anfall?

Vi vaknade inatt av att Ebbe ställde sig upp och började kräkas. Det händer ju ibland så inget jättekonstigt med det förutom den här gången. Efter att han kräkts så faller han bara ihop på golvet och börjar krampa för fullt. Yrvakna och mitt i natten, jag trodde på allvar att han höll på att dö framför våra ögon. Men ganska snabbt slog det mig att det är ju precis som ett epilepsianfall! Jag har varit med om människor som fått anfall i jobbet och det påminde precis om det. 

Han låg och krampade för fullt. Det kändes som en evighet men det höll inte på i mer än kanske ett par minuter. Han gjorde både ner sig under anfallet och tuggade fradga. Efter anfallet var han helt förändrad. Höll på att hugga Pontus när han skulle klappa om honom och lugna. Som tur var varade det inte så länge och efter en stund började han sakta bli sig själv. Han drack vatten för fullt och vi lyckades även lirka in honom i duschen med hjälp av godis. Han behövde verkligen duscha av sig stackaren efter den pärsen. 

Han var sen helt genomflåsig och trött efter anfallet. Jag googlade och allt stämde med ett epilepsianfall. Jag har aldrig innan hört talas om att hundar kan få det men tydligen är det inte helt ovanligt. 

Pontus ringde veterinären på morgonen när de öppnade och fick komma dit på förmiddagen för en undersökning. Tydligen kan de inte göra så mycket efter bara ett anfall. De kan inte se så mycket utan det krävs att hunden fått flera anfall för att man ska kunna utreda för epilepsi och eventuellt medicinera för det. 

Veterinären gjorde som en hälsokontroll på Ebbe och hon tyckte han verkade må väldigt fint trots nattens händelse. Hon kunde inte se att han hade tagit skada på något sätt. Vi ska vara vaksamma nu närmsta tiden om han skulle få ett nytt anfall. Då ska vi ringa till dem igen. Så nu ska vi försöka att inte lämna honom ensam till en början. Vi ska ha honom under uppsikt så vi märker om det händer något. 

Så himla otäckt! Skulle det hända igen så är vi kanske ändå mer förberedda på det och vet vad det handlar om. Epilepsi är så hemskt! Hoppas det här bara var en engångsföreteelse så vi slipper uppleva det igen. 

Våran fina Ebbe! Det är så jobbigt när ens hund (husdjur) blir dåliga. De är verkligen en familjemedlem som man älskar mest av allt. 

Nu håller vi tummarna för att Ebbe får må bra. Det tar på matte och husse när du mår dåligt. Sov typ ingenting i natt. Ebbe var helt slut och kröp upp i vår säng bredvid Pontus och somnade. Hade inte hjärta att flytta på honom så jag tog med mig mitt täcke ner och la mig på soffan.

Vad gör man inte för sin favorit vovve! 

//Sofie 

Gravar och döden

Jag hade planerat att jobba hemifrån idag nu när Hugo är sjuk. Jobbade ju hemifrån igår eftermiddag och då funkade det hur bra som helst. Men idag...Jag kunde knappt öppna löneprogrammet i datorn. Det var så segt! Efter ett par timmar gav jag upp och hörde av mig till jobbet och sa som det var. Jag fick ta flexledigt (kan ju inte vabba som sagt) istället då det verkligen inte funkade med vårt Internet idag. Har jag nämnt att jag längtar tills den dagen vi får fiber? 

Hade jag vetat det kunde jag ju tagit sovmorgon då jag ställde klockan extra tidigt så jag skulle hinna träna innan jobbet. Men det är väldigt lugnt och skönt att träna vid den tiden så det gjorde inte så mycket.  

Hugo mår i alla fall mycket bättre idag om än lite sliten från gårdagen. Han har mest sovit och det är ju den bästa medicinen. 

Medan Hugo sov var jag iväg och la en krans och tände ett ljus vid mormor och morfars grav. Vi hann ju aldrig med det i helgen så fick bli en sväng dit nu istället. 

Och vet ni vad jag då upptäckte/kom på! Leah heter ju Ruth i mellannamn efter min mormor och när jag såg gravstenen kom jag på att vi stavar namnet "fel". Mormor stavade ju med h på slutet och det har jag trott Leah gör med men det gör hon ju inte. Hon är folkbokförd med Rut utan h. Berättade det för Leah som blev väldigt upprörd så jag funderar på om vi ska ändra och lägga till h så det blir samma stavning som mormor hade. 10 år senare så kom jag på det...:-) 

Det blev lite rastande av hund också. Ebbe vill mer än gärna gå promenad och när höstsolen kom fram kunde även matte tänka sig att gå ut utan några större problem. 

Ingen promenad utan en pinne i munnen. Mattes fina prins! 

När Pontus kom hem sen åkte vi även till hans mormor och morfars grav. Hugo stannade hemma men Leah följde med. 

Alltid lite lurigt när man ska tända ljus ute. 

Så fick även gammelmormor och morfar ett hjärta och ett ljus vid sin grav. Det här med gravar är väldigt fint, men både jag och Pontus har sagt att när vi dör så vill vi inte ha någon grav någon av oss. Dels vet jag inte vart jag skulle vilja bli begravd. Tranås kyrkogård känns inte alls som det stället jag vill bli begravd på. 

Sen vill vi inte att våra anhöriga ska behöva ha ångest över att de inte har tid att besöka/se efter våra gravar. Sprid ut mig någonstans och tänd ett ljus för mig på valfri plats istället. Och på min födelsedag ät gärna en bit tårta och tänk på mig. Det vore fint. 

Så tänker jag kring min död och även Pontus resonerar ungefär liknande. Sånt man kanske inte direkt pratar om men det är ju ändå något som är bra om anhöriga vet om när den dagen kommer. Pontus vill gärna bli utspridd över sjön Sommen och det kan även jag tänka mig. 

Jag sa det till Leah och då undrade hon varför vi ville bli utspridda i Sommen? Hon tänkte på samhället Sommen men jag var snabb med att rätta henne till att det är sjön vi menar:-)

Nu ska jag umgås med min man innan jag somnar. Sov en stund mitt på dan men är ändå skittrött nu på kvällen. Jag är visst alltid trött på kvällarna oavsett:-)

//Sofie  

15 grader i November

Vilket konstigt väder det var igår! Blåste typ storm och var jättevarmt. Visade sig ju vara värmerekord för november månad. Vi hade 15 plus grader på kvällen när jag var ute och gick med Ebbe. Höll på att svettas ihjäl i min tjocka jacka. Fick knäppa upp så jag skulle överleva. 

Jag fick åka från jobbet igår då skolan ringde om Hugo som inte var pigg. Så jag tog med mig jobbdatorn hem så jag kunde arbeta hemifrån på eftermiddagen. Så segt då vi ju inte längre får vabba för Hugo. Blir våra barn dåliga i skolan måste vi åka och hämta dem för de kan ju inte ta sig hem på egen hand. Nu kan jag jobba hemifrån så då blev det en lösning. 

Var även och tränade på gymmet igår en sväng och så var jag tvungen att handlade mat. Önskar att Willys hade så man kunde handla över nätet och hämta i boxar även här i stan. In och trängas i mataffärer hade jag gärna sluppit. Pandemi eller ej. 

//Sofie 

Söndag den första november

Söndagen inledes med lite sovmorgon och mysfrukost innan Leah skulle iväg på sin innebandyträning. Under tiden hon var där så åkte jag till gymmet och spenderande lite tid där. 

Blev förresten lite förvånad då det var rätt tomt på gymmet men så kommer det ändå en människa och ska träna precis bredvid mig. Alltså precis bredvid. Så mycket tom och ledig yta och så ställer man sig precis bredvid någon annan? Jag hade nog tyckt det var konstigt i vanliga fall att göra så, men särskilt nu i dessa tider. Jag gick demonstrativt en bit ifrån och ställde mig och fortsatte träna där. Typiskt svenskt med andra ord. Sa inget utan bara tänkte och sen gick jag i hopp om att personen skulle fatta vinken :-) 

Får även panik på personer som inte spritar av redskapen/bänkarna/vikterna som de använt. Det står skyltar överallt att man ska göra det och det finns gott om flaskor och papper att torka av med. Jag spritar av både innan och efter jag använt något på gymmet för att vara på den säkra sidan. Och vilka är det som slarvar mest? Jo män. Vara bara tvungen att nämna det.   

Det blev även en hundpromenad med Ebbe i skogen under dagen. Grått, blåsigt och regnigt. Inget jättemysigt promenadväder. 

Ebbe är lika glad ändå oavsett väder. Han vill alltid ut och gå. Det är tur det så hans matte och husse kommer ut i friska luften och får röra på sig de med:-) 

Leah och jag avrundade det här höstlovet med att gå på bio. Vi såg "Nelly Rapp - Monsteragenten" som var jättebra! 

Det var förövrigt ett väldigt konstigt ljus i biosalongen. Bilderna ser ju typ tecknade ut? 

Åter till filmen så kan jag verkligen rekommendera er att gå och kolla på den. Det var verkligen proffsigt gjord och med väldigt bra skådisar. Jag diggar ju både Johan Rheborg och Björn Gustafsson som är med i den. En lagom läskig film för mig att se. Jag avskyr ju läskiga filmer (typ skräck) men en familjefilm av den här sorten var i en lagom nivå för mig:-) 

De tar endast in max 50 personer på bion och det var långt i från 50 personer som var där så det var väldigt bra corona säkrat att gå på bio. Jag går så sällan annars men de borde alltid vara så, mycket lugnar och skönare att gå på bio när det var så lite folk:-) 

//Sofie 

Experiment i en gammal kvarn

Vi vaknade upp pigga och glada till en grå och inte allt för munter lördag. Men det blir ju vad man gör det till! 

Efter en coronasäker frukost så checkade vi ut från hotellet och åkte iväg för dagens aktivitet. Jennie hade fått tips av en kund på sitt jobb om det här stället så vi tänkte att vi testar det! Det stod på hemsidan att de bara tog emot ett visst antal personer p.g.a coronan. Vi hade tur att det inte var så många besökare där så vi kom in allihopa:-) 

Tekniska kvarnen visade sig vare ett roligt ställe både för vuxna och barn. En gammal kvarn som de  gjort om till ett tekniskt museum för hela familjen. Flera våningar högt med olika teman på varje våningsplan. 

Hugo testade på att bygga en bro. 

Den blev stabil och bra! 

Här skulle man bygga pyramider i olika svårighetsgrader. Svåraste att bygga var den som skulle vara mellansvår. 

Papporna rykte in, men de fick allt kämpa de med innan de lyckades få ihop den.  

I det här spegelrummet fick man lätt huvudvärk av :-) 

Leah i en tron av gosedjur. 500 leksaker i snitt har ett barn i Sverige! Helt galet ju. Jag och Jennie resonerade som så att det måste ju vara medräknat typ varje legobit för att komma upp i 500, men så kom jag på att bara backen med lego som vi har här hemma är det nog några hundra (om inte tusen bitar) i... 

Det var många siffror och jämförelser som gav oss en tankeställare. Att en spolning i toan här i Sverige är lika mycket vatten som en person i Angola gör av med under 24 timmar...

Eller som här. Vad kan det bli av massa PET-flaskor? Ja ni ser ju mitt undrande ansiktsuttryck :-) 

Jo det kan bli till en hel kånken ryggsäck! Tänk vilka resurser vi har för att kunna ta tillvara och återbruka saker. Vi skulle ju knappt behöva nyproducera några saker. 

Det fanns även en hel del samarbetsövningar man kunde testa på. Ja, Leah och Nayla matchade från topp till tå. De hade till och med likadana strumpor på sig:-) 

Som sagt det fanns saker att roa sig med för både vuxna och barn. 

Men jag tror att det mest populära på hela stället var det gamla hederliga airhockey spelet som alla fastnade vid och ville spela. 

Vi spenderade 2 timmar där inne. Riktigt trevligt utflyktsmål som jag kan rekommendera om ni är i Örebrotrakterna! 

Sen började magarna kurra efter lunch så vi tog bilarna och styrde kossan in mot stan igen. Kom mitt i lunchruschen men vi hade flyt och hittade en restaurang med ett ledigt bord för alla oss åtta personer och utan någon trängsel. 

Vi gick sen en tur och kikade i butikerna i stan. Jag min nöt gick inte på toa när vi var på restaurangen så jag fick sen ägna en mindre evighet åt att leta efter en toa. Det är inte det enklaste att hitta när man är i stan. Konstigt nog då det borde vara ett stort  behov av det då alla människor blir ju kissnödiga?  

Efter mycket om och med hittade jag en galleri där det fanns toaletter att låna. 

Därefter kände jag mig redo för bilresan hemåt. Vi sa hej då till varandra och började sen åka söder ut igen. 

En riktigt mysig helg tillsammans med vår favorit familj! Vi har ju haft lite som tradition att mötas upp och hitta på saker tillsammans i Örebro. Att det blivit just Örebro beror på att det ligger så passande mitt emellan Falun och Tranås. Men nästa gång funderar vi kanske på att åka till någon annan stad och göra något kul. Det var även första gången vi stannade över och tog en hotellnatt, men det kommer det bli repris på. Vår nya tradition! 

På hemvägen stannade vi till hos mamma och pappa som varit hundvakter åt Ebbe. Vi blev kvar där till kvällen så vi gjorde varma mackor tillsammans till middag innan vi åkte hem sista biten. 

Trötta och nöjda efter en prima helg!

//Sofie 

Lost City och skrämmande slott

Vi ställde klockan i fredags så vi skulle komma upp i tid. Ja, det är ju oftast därför man ställer väckarklockan. Vi hade bokat in en heldag på Gustavsviksbadet och Lost City i Örebro tillsammans med Jennie, Erik, Nayla och Lionel. 

Det var premiär för mig och barnen att åka dit. Ingen av oss har tidigare varit och badat där. Känns annars som ett badhus alla har besök. Och nu då så kan även vi ansluta oss till den klubben! 

I dessa coronatider så får man förboka sitt besök. De har olika tidspass man kan välja på och som man får boka in sig när man vill komma. Vi valde att komma dit vid 10-tiden och fick vara där fram till klockan 15. 

Det var väldigt coronasäkert i början. Endast en familj i taget fick gå in i receptionen till badhuset och i omklädningsrummet var det jättelugnt med folk så absolut ingen trängsel där vilket jag var lite orolig för innan. 

Barnen var helt lyriska när vi kom ut i badhuset. De ville göra allt på en och samma gång. Det hoppades från hopptorn, åktes massa vattenrutschkanan och chillades i barnavdelningen. Jag och Jennie höll oss med Lionel i den lugnare delen. De andra barnen tog med sig papporna i den mer fartfyllda delen. Det blir ju lite utspritt när man är i olika åldrar på såna här saker. 

Vi hade en jättebra dag där inne med massa bad, ett matavbrott och sen ännu mer bad. Men efterhand blev det mer och mer folk kändes det som. Jag började få huvudvärk (det kan bli en jäkla ljudnivå inne i badhus) så det var rätt lagom att runda av sen när vår tid började närma sig sitt slut. 

Vi hade bokat hotell som vi sen åkte och checkade in på. Gjorde oss hemmastadga där och piffade till oss innan vi drog in till stan för att äta lite mat på Texas Longhorn. 

Mätta och belåtna så gick vi en runda inne i stan och spanade in Örebro. Det är en väldigt mysig stad! 

Slottet var pimpat med fina ljuseffekter för Halloweenfirande. De hade spökvandringar på slottet. Det hade varit lite kul att gå på om man planerat det innan. 

Det var en mörk och dimmig kväll så det var som en liten kuslig stämning över staden. 

Fredagskvällen blev inte speciellt sen då vi var rätt trötta allihopa efter en heldag inne på badet. 

Jag somnade som en stock på hotellet sen. Först av alla. Som vanligt. 

//Sofie