En orm på hugget

Torsdagen skit jag i att försöka få sova längre utan ställde klockan som vanligt så jag hann träna innan jobbet. Blev några steg gjorda på trappmaskinen. Svettigt men skönt efteråt. 

Efter att jag stämplat ut på eftermiddagen så åkte jag och blev fin om naglarna. Lila blev det den här gången med lite struktur i. Vårigt och fint! 

Pontus åkte iväg på träning och jag ställde mig för att laga middag när Leah kom inspringande i panik. Hon var ute i trädgården och rätt som det var låg det ett huggorm vid hennes fötter som fräste. Ebbe stod med nosen ner mot den så var rädd att han skulle bli biten. Men lyckades få bort honom därifrån utan ormbet som tur var.

Då Pontus inte var hemma fick jag agera och se till att få bort ormen från tomten. Jag tycker inte om sånt här men jag är ju inte så rädd att jag inte klarar av det. När jag fått iväg ormen så såg jag att den hade ett stort sår i änden. Fan, då var det säkert Kajan som fångat den. Han brukar alltid vara vid sina fångster men nu sågs han inte till alls. Tänkte direkt att han blivit biten av ormen som var rätt på hugget. Katter gå ju gärna och gömmer sig om det hänt något sånt...  dessutom är alltid Kajan i närheten! Han lägger sällan iväg utan håller sig hemmavid men nu kunde vi inte hitta honom.

Jag tog med mig Ebbe på promenad och passade på att hålla utkik efter honom. Men när vi kom hem igen kom han gåendes över ängen mot oss. Lite så där nonchalant som bara katter gör. Det var absolut inget fel på honom som tur var. Men jag önskar att han kunde ge fan i att fånga just huggormar. Får väl vara glad att ingen blev biten och att han ju faktiskt var så snäll å inte släpade in ormen. 

//Sofie