Eloge till mig själv som varje morgon orkar att stå och skrapa dessa förbannade bilrutor. Att gå upp straxt efter 04 för att åka och träna gör mig ingenting men när jag ser bilrutor som dessa vill jag typ gråta. Särskilt i maj månad.
Men jag tog mig som vanligt iväg både till gymmet och jobbet trots deppigheten av frusna rutor.
Hatar verkligen cyklister. De kan inte bete sig vare sig de cyklar i stan, skogen eller på landsvägen. Hatar dem nästan lika mycket som Håkan Hellström. Eller nej det är nog lika mycket nu när jag tänker efter. Och frusna bilrutor!
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar