Äntligen lite sommarkänsla

Sommar, sommar, sommar! Alltså den här torsdagen bjöd på sommarvärme! Så underbart så jag vet inte vad. Min fina blåa klänning fick åka på dagen till ära. Tycker linne är ett skönt material men linnekläder blir ju skrynkliga alldeles för lätt. Den här klänningen var alltså nystruken fem minuter innan bilden togs. Det syns inte. 

Det var 29 maj vilket innebär att två favoriter i mitt liv blir ett år äldre. Lykke & Tildes födelsedag! Leah skulle assistera på deras barnkalas så jag skjutsade henne till tjejerna. 

Självklart blev det skönsång och presentöppning för födelsedagsbarnen! 

De fick lite smått och gott i sina paket. Bland annat varsin ny solhatt. Syns tyvärr inte så bra vad som står på dem men ni får zooma in. 

Fyller man år 29 maj så kommer det alltid att vara förknippat med NileCity sketchen med de koreanska adoptivpäronen som kan sjunga en specifik låt. 

Kunde inte låta bli att köpa hattarna när jag såg dem men får väl se hur pepp tjejerna är på att använda dem. Lykke tyckte i alla fall om sin hatt. Den var ju riktigt tjusig som hon uttryckte det när hon satte den på sig den. 

De skulle sen dra vidare till sporthallen där kalaset skulle varas så jag åkte och hängde med ett gäng favorit killar under tiden Leah var och hjälpte till på barnkalaset. 

Frank är som vanligt söt så man skulle kunna äta upp honom! 

Ivar däremot försökte på riktigt att äta upp Bosses bebisdocka. 

Det var ju så fint väder så Bosse och jag tog en promenad bort till en av lekparkerna för att leka loss där. 

Alltså lekparker som är som sandstränder är ju helt värdelöst. Kanske inte helt värdelöst men man får ju sand prick överallt och särskilt i skorna. Tur det var varmt och fint väder så jag kunde ta av mig skorna helt och gå barfota i sanden. 

Bosse han lekte på för fullt. Det var en hel del folk i lekparken så vi var långt från ensamma. 

Rutschkanan är en stående favorit. 

Gunga och hoppa på dessa studsmattor är också poppis att göra. 

Sen upptäckte Bosse att det var många som satt och hade med sig fika till lekparken så då blev han också fika sugen. Vi hade ju inget fika med oss så vi fick gå bort till fiket som ligger straxt bredvid. 

Bosse skulle ha kladdkaka men när vi satte oss vid bordet så ville han hellre ha min päronbiskvi så vi byte. Ja, det trodde jag att vi gjorde men när han ätit upp biskvin så fortsatte han med kladdkakan i rask takt. 

Ändå är han ett favorit fikasällskap trots sin girighet. Konstigt det där 💓

Sen ville Bosse se om det fanns några hajar eller krokodiler i vattnet. Det gjorde det inte men vi såg flera änder så det fick duga. 

Vi traskade sen tillbaka hemåt då Leah ringde och meddelade att kalaset var slut så jag skulle åka och hämta henne. Blev kvar en stund hos tjejerna innan vi styrde bilen hem igen. 

Jag var så himla trött men Pontus höll på i båten för att förberedda den för sjösättning så jag fick äran att ställa mig i köket och laga kvällens middag. Testade att för första gången laga "isterbandslåda".

Såg inte så gott ut men det smakade riktigt bra. Kommer jag testa att laga fler gånger. 

Sen fortsatte jag i köket av bara farten. Gjorde en tre veckors sallad och en deg som skulle bli till bröd. Passade även på att skala en massa potatis som höll på att bli dålig. Så jag kokade två omgångar med potatis som jag tänker att vi kan göra potatissallad och stekpotatis av de kommande dagarna. 

Alltså allt tog sån tid med jäsning av brödet och allt. Speciellt det där med att vår diskmaskin är trasig gör verkligen att saker tar mer tid. Det ska liksom diskas hela tiden för att hålla undan men ändå är det alltid fullt med disk? Jag får panik på skiten OCH mitt i allt så slutade även vår ugn att fungera... 

Hälften av brödet blev knappt genombakat och andra halvan blev bränt. Men ätas upp ska skiten för här slängs inget. Slutar förmodligen med att det är Pontus och jag som får offra oss och äta skiten. Fy fan så trött jag var på allt. Orkade inte ens plocka undan det sista eller diska upp det som var kvar. Får ta det dagen efter kände jag. Jag var för deppig och trött för att orka med det. 

//Sofie