Den här tisdagen regnade det prick hela dagen. Inte lite duggregn inte, det verkligen ösregnade hela dagen lång! Hur kan man tycka om den här årstiden? Vänligen lämna en förklarande kommentar om du vet. För min del är det en av livets stora gåtor.
Jag drog och tränade i alla fall och försökte få igång kropp och knopp med ny energi.
Barnen var och roade sig med kompisar på olika håll den här dagen. Halloween var det ju med, men vi friade inte något. Har inte köpt en endaste pumpa eller godis. Halloween känns som man firar mer om man bor inne i stan? Här är det ju inga barn som kommer och frågar om bus eller godis, ingen som direkt ser om man så skulle dekorera hela trädgården och våra barn är dessutom förstora för att uppskatta att göra såna saker. De bryr sig inte så då blir det inte så inspirerade att göra något heller. Däremot var det väldigt roligt förra året när vi var uppe hos kusinerna i Stockholm och fick fira där. Där alla går all in för det. Det blir liksom en annan känsla då. Men jag sörjer absolut inte. Kul att fira om vi firar men inget jag saknar att fira när vi inte gör det.
Mamma och jag var till Mjölby och Skänninge en sväng och besökte våra favoritloppisar. Köpte en adventsljusstake, ett halsband och två fina små burkar som jag ska göra godis och lägga i och sen ge som julpresent till skolbusschaufförerna. Gäller att börja i tid med att komma på alla dessa små presenter och julklappar som ska ges. Det är något jag alltid börjar med tidigt. Mycket för att slippa stressa sen men framförallt är det något jag tycker är rätt kul. Klura på vad som kan bli en bra julklapp till just den personen. Vill ju att det ska bli något passande och inte bara något för sakens skull. Då känns det ju inte så meningsfullt.
På kvällen blev det ett sånt bakslag för mig. Jag som känt mig så pigg efter min rehabsöndag blev frusen, trött, ont i bihålor och huvud och ingen ork. IGEN! När ska skiten i min kropp försvinna helt? Det liksom ligger där och puttrar lite och rätt som det är slår det till för att sen inte vara något och så fortsätter det. Ibland vore det bättre att bara bli dundersjuk och sen efter det få bli helt frisk.
Livet kändes inte på topp just då. Det gjorde inte det.
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar