Ett glatt inlägg - fast tvärtom

Morgonpromenaderna är vare sig färgglada eller ljusa så här års. Hörde på radion om en person som beskrev hösten och vinterns mörker som en stor kram som omfamnar en. Jag håller inte med. Jag upplever det mer som att någon tar stryptag. Till en början inte så hårt men ju mörkare det blir desto hårdare tas stryptaget och man får kämpa hårt för att kunna fortsätta andas. Sen någon gång när det sakta börjar ljusna så smått så släpps stryptaget lite, lite i taget. 

Så hinner inte helt bli stryp men varje år känns det som det. Man överlever men det är knappt. 

Kan bli avundsjuk när jag kollar på Ebbe ibland. Tänk att få vara en glad labrador som alltid är nöjd och bekymmerfri. Slippa alla problem och alltid tycka om allting och alla. Det vore något det. 

Förutom promenad så hanns det med föreläsning, städning, träning och en till promenad. Hatar att träna på eftermiddagarna. Jag har blivit folkskygg när det kommer till att träna på gym. Tycker inte om att trängas och få tänka om mitt träningsupplägg för att folk blockerar saker jag tänkt använda.

Fy vilket negativt och trist inlägg det här blev. Men jag ber inte om ursäkt, mer konstaterar. Jag skriver vad jag vill och folk får läsa vad de vill. Så är det ju. Tänker det varje gång jag stör mig på något jag ser på sociala medier att det är ju mitt eget val att läsa eller följa. 

Mitt bästa råd är att avfölja mera. Avfölja är underskattat. Såklart man både kan gillar och ogilla saker nån lägger upp men väger den negativa skålen över så avfölj. Det är inte värt att lägga energi och tankekraft på sånt. Bättre att fokusera på sånt som ger istället för sånt som tar. 

Vad jag tipsar bra. Bäst att avsluta inlägget medan jag ligger på topp. 

//Sofie