Torsdagen kände jag mig lite sisådär igen. Trött på att inte bli kvitt den här envisa förkylningen. Hörde en person säga att han var så förkyld förra veckan. Det hade tagit nästan hela veckan innan han var helt frisk. Fuck you ville jag säga till honom men det jag inte för jag är en normalt funtad människa och inte en idiot. Men inombords skrek jag det så högt jag kunde i ren och skär bitterhet. För det är ju enbart bitterhet över att jag aldrig haft en förkylning som bara varat i några dagar.
En förkylning som går över på en vecka vore ju rena rama drömmen. Precis som när folk säger att de har ryggskott men ändå åker till IKEA för shopping eller på spa över helgen med sitt så kallade ryggskott (har hört om båda exemplen). Då har man i min värld inte ryggskott. Eller så var det jag som hade något helt annat för jag hade så ont så jag tjöt när jag skulle göra minsta rörelse i två månaders tid innan jag började känna mig bättre igen. Jag går ju fortfarande hos kiropraktor regelbundet då jag inte är helt bra och då är det snart två år sedan det hände.
Fast förmodligen är det min kropp som bara ska vara lite mer överjävlig. Har alltid tänkt att skulle jag åka på en allvarlig sjukdom då skulle jag dö på en gång. Min kropp är inte den som vill bli frisk i första taget. Fan vad deppigt det lätt. Nu till något annat!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar