Tidigt i onsdags morse så skulle Pontus ta traktorn och båten för att sjösätta den i Hästholmen där vi kommer utgå ifrån när vi påbörjar vår Götas kanal resa.
Ställde mig på balkongen för att kolla när han åkte i väg. Sån vacker morgon där solen lyste så fint på himlen. Perfekt morgon för att åka och sjöstätta båten.
Men det gick inte riktigt som planerat... Rätt som det är när jag står och tar bilderna tänker jag att lutar inte båten väldigt mycket?
Eller ser jag i syne? Nej tyvärr inte. Den lutade för fullt när Pontus svängde och la sig ner på sidan av vagnen. Trodde verkligen att den skulle trilla av vagnen helt och ramla ner i diket. Hade andan i halsen om jag säger så. Nästan 6 ton båt skojar man inte bort...
Tur i oturen så landade den inte i diket utan tack vare att det gick så långsamt när Pontus körde ut på vägen så la den sig ner istället. Och tur i oturen så har vi ju tack och lov en båt av stål. Izabella är en stabil dam som klarar många smällar.
Men vi fick lite panik. Pontus började ringa runt efter hjälp direkt. Båten ockuperade ju hela vägen så vi behövde verkligen få hjälp att få bort den därifrån.
Jag sprang ut i nattlinne och hämtade varnings trianglarna från bilarna för att ställa upp så det inte skulle inträffa någon mer olycka. Första gången jag fick användning för dessa. Visste knappt vart de låg i bilarna.
Som tur var stannade Bellan kvar på vagnen ändå. Det var ena stöttan som gått av (?) på kärran och under Izabella låg våra master. De klarade sig tyvärr inte så bra upptäckte vi sen.
Återigen tur i oturen så skulle Krille och Sarahs båt hämtas upp av en lastbil för att också transporteras till Hästholmen samma morgon. Den lastbilen hade inte hunnit påbörja lastningen av deras Aina utan den kom istället först till oss som en räddande ängel.
Sakta och försiktigt så lyckades de frakta bort Izabella från den trasiga båtvagnen och vägen till lastbilen.
Jag var rätt nervös när de höll på men det gick jättebra som tur var! Även all trafik kom ändå förbi tack vare att vi hade marginal då det skedde vid ett ändå bra ställe (om man nu ska till och lägga en båt mitt på vägen menare jag). Både landsvägsbussen och timmerbil kom förbi så vi störde bara trafiken liiiitegrann.
Sandra och killarna skulle ta bilen ner till Hästholmen på hemvägen för att se när båtarna sjösattes. Även Pontus föräldrar hade tänkt samma tanke. Men det slutade med att de kom hem hit och fick se båten lastas på lastbilen istället. Hundarna var iallafall glada över att få ses och busa. Ja kusinerna också.
Hugo utmanade Gösta i en kamplek med bollen. Hugo förlorade stort.
Och till sist så kom hon upp på flaket och kunde åka iväg för sjösättning. Fast på ett annat sätt än planerat.
Är så tacksam att det inte blev en värre olycka. Det var som Pontus sa att det hade ju kunnat hänt mitt på vägen och då hade förmodligen inte båten stannat kvar på vagnen utan fallit av helt istället. Och då hade vi garanterat inte haft någon båt alls att åka med på Göta Kanal. Nu har vi en mastlös båt utan båtkärra men vi kommer iallafall kunna åka. Förhoppningsvis går mycket av det här på försäkringen. Det håller vi tummarna för. Det blev ju några timmars jobb för åkerikillen som kom och hjälpte oss.
Var då dagens tråkigheter slut där? Svar nej.
Leah har sista dagarna klagat på att hon haft ont i sitt ena knä. Successivt blev knät också mer och mer svullet så mitt i bärgning av båt och allt ringde jag vårdcentralen för att få en tid dit för att kolla upp knät.
Halv elva fick vi en tid så då åkte vi dit! Den läkaren tyckte att knät behövde röntgas så hipp som happ fick vi bege oss ner till Eksjö för att besöka röntgen där.
Det är ju några mil för oss att åka men vi hade en tid så vi skulle få komma in direkt sa läkaren och det fick vi.
Det gick faktiskt väldigt smidigt. Leah kom in, röntgades och sen fick vi veta att läkaren kollat på bilderna och skickade oss vidare ner till akutmottagningen.
Där gick det inte så smidigt längre. Vi fick vänta i över en timme innan vi fick komma in och väl inne blev det ännu mer väntan.
Det är ju så tyvärr. De har ju inte hur mycket personal som helst utan måste ju prioritera. Men vi fick träffa jättebra personal som var väldigt trevliga och tillmötesgående. Hälsade även på Tina som jobbade samtidigt som vi var där.
Många undersökningar gjordes, många prover togs och till sist så tappade de knät på all vätska. Det var en hel del visade det sig. Leah var stencool och klarade allt galant. Det är ju ingen självklarhet. Jag hade nog inte varit lika tuff om de skulle stuckit in den där långa kanylen i benet på mig.
Vi var lite lätt uttråkade i mellan åt där inne på rummet. Varmt och svettigt var det och framför allt, hungriga var vi! Men Leah fick inget äta om det skulle vara så att de behövde göra ett ingrepp i knät. Vi som bara ätit jordgubbar med mjölk till frukost vid 08-tiden...Jag var nästan lite sugen på att testa lustgasen på rummet för att liva upp stämningen där inne men då kom faktiskt läkaren och sa att vi skulle få åka hem i väntan på att provsvaren skulle komma och det kunde dröja upp till några dagar.
Så tills dess ska Leah ta det lugnt med knät, äta antiinflammatoriska och smärtstillande tabletter och skulle svullnaden återkomma eller bli värre på något annat sätt skulle vi återkomma direkt.
Så underbart det var att få kliva utanför dörren och andas frisk luft! Halv 11 klev vi in på vårdcentralen i Tranås och klockan 18 lämnade vi ÄNTLIGEN akutmottagningen i Eksjö.
Såååå hungriga! Det fick bli ett besök på Harrys där vi beställde in mat. Leah tog hamburgare och jag beställde in köttbullar som jag ätit där tidigare och tyckte var så bra.
Kände mig som Pontus för första gången i mitt liv. Jag tyckte det var för liten mat. Jag blev ju inte mätt! Det var supergott men det var inte alls någon stor portion. Särskilt inte för någon som inte ätit mat på 10 timmar. Jag började till och med att äta av Leahs rester. Precis som Pontus brukar göra. Det krävdes några timmar av hunger sen började jag bete mig precis som mitt matvrak till man.
Behöver jag ens nämna att vi var helt slutkörda när vi väl kom hem sen? Somnade utan några problem allihopa den kvällen.
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar