Efter promenad och morgonstök så väntade vi på att vårdcentralen skulle ringa upp. Det tog sin tid. Vi ville inte börja åka iväg innan vi hade pratat med dem och de skulle ringa upp vid halv tio men det dröjde 40 minuter till innan de hade tid att ringa upp oss.... Det slutade med att de återigen hänvisade oss till akuten (SUCK!). Mamma och Leah ficka alltså ta bilen ner till Eksjö för att återigen sitta på akuten på årets varmaste dag. Tur vi har så många snälla nära och kära som hjälper till.
Framförallt fullt med folk! Så galet mycket människor överallt och alla står och tar kort på en. Överallt. Vill man känna på hur det är att vara kändis och bli fotograferad hela tiden så åk Göta kanal. Har du hemlig identitet så åkt inte Göta kanal.
Här var folk helt galna. Det är som en står hamnbassäng mellan slussarna och slusstrappan och där badade folk. Överallt badade folk mitt där båtarna ska åka. Flyttade folk på sig när man kom åkande i sin 5.5 ton tunga stålbåt? Nej. Alltså man manövrerar inte en båt så smidigt. Tar vinden tag i båten då åker båten bara. Det verkar inte folk förstå. Pontus fick alltså använda signalhornet på båten (för första gången) för att folk skulle flytta sig i vattnet. Och med folk menar jag föräldrar som var och badade med sina barn mitt i farleden.
Och när vi skulle lägga intill vid väntbryggan låg folk och solade överallt och flyttade sig inte när vi kom för att lägga intill. Vad är det för fel på folk? Så himla nonchalant och framför allt otäckt. Var på riktigt rädd att någon skulle bli skadad. Och vet ni? Senare den kvällen var det en man som drunknade där. Precis där vi varit några timmar innan och förfasats över hur illa det var. Så himla ledsamt och tragiskt men jag är inte förvånad. Hoppas verkligen det blir en förändring där nu!
Mangosorbéen smakade förövrigt skit men att få dricka en hel flaska kallt vatten var såååå gott.
De var inte bara utanför båten. De var överallt även inne i båten. I lådor som var stängda var de äckelflugorna. Fy fan alltså. Roxen är ingen sjö, det är ett träsk.
Bogserar man för tredje gången på en och en halv vecka måste man liva upp det hela med lite bubbel.
Cirka 3 minuter efter att den här bilden togs så skulle Hugo kliva över till vår båt. Vad händer då? Han tappar sin mobil i sjön. Förvånad? Nej. Tråkig? Ja. Han har ju haft den enda sen i jul. Suck....
Något annat lite roligare var att vi rätt som det var fick syn på åsnor som gick längst med vattnet vid en ö. Det är inte var dag man ser det.
Det tog sen sin lilla tid innan vi kom fram till kvällens slutmål. Då klockan blivit så pass mycket så hade all broöppning och slussning stängt för dagen.
Vi köpte in några pizzor som vi delade på och det smakade faktiskt bra trots att jag var så varm att jag inte var hungrig.
När vi kom tillbaka till båtarna sen fick Robban åka iväg på elsparkcykeln (vad skulle vi gjort utan den?) för att inhandla bränsle till deras båt då det inte fanns i närheten. Det blev några vändor för honom med en 10 liters dunk. Synd att vi inte haft ett kamerateam med oss på vår resa. Vi hade gjort succé som reality.
Vi hade sen tänkt varva ner (till ljudet av tågen) för att gå och lägga oss men då dök det upp två tonårskillar som började bada framför vår båt. Och det fick de gärna göra men de var väldigt högljudda och rätt som det var kom det fler kompisar till dem. Men visst vi kunde vänta med att gå och lägga oss. Bara det att de sen började med något väldigt otäckt. De började klättra upp på tågbron och hoppa ner i vattnet från den.
Jag fick så ont i magen av att se dem. Fick sån ångest så jag kunde inte kolla. Hörde det där ljudet av signalklockan om att tåg var på väg och ser i ögonvrån hur de står där uppe. Jag ringde 11414 och fick prata med en jättebra kille som skulle se till att skicka ut en bil.
Sandra och de låg lite längre bort med sin båt så hade inte pratat med dem men hon hade tänkt samma tanke och ringt även hon.
Sen tog det kanske tio minuter/en kvart så packade killarna ihop sina saker och drog därifrån. Och straxt efter stannade en polisbil vid oss. Det var en polis som kom och pratade med oss och sa att de skulle se om de kunde hitta killarna då de precis lämnat platsen. De åkte sen förbi ett par gånger till så de vill verkligen kolla upp. Kändes bättre och ringa 11414 innan något hände istället för att riskera att få ringa 112 och det har hänt något.
Det blev ett bra och tydligt exempel för våra barn hur man inte ska göra och bete sig.
Ja herregud vilken dag och kväll det blev. Men vet ni? Vi har skrattat så mycket under den här dagen. För det är väl det man kan göra när allt går skit. Skratta och ha kul åt det istället. Det var väl det sista som hände som var riktigt otäckt men det löste sig ju som tur var det med.
Nu var det bara till att krypa ner i våra extremt uppvärmda båtar till ljudet av både tåg och signalklocka. Ja myggor. Myggor hade vi också på besök. Såklart!
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar