Jag och Sandra har bestämt att vi ska gå med hundarna varje morgonen innan frukosten. De behöver rastas, vi behöver röra på oss och det är lite svalare på morgnarna så det passar ju bra att ta det då.
Vi råkade hamna i militärområde. Vad kul det tar vi en bild på! På skylten står det även att det är fotoförbund i området. Såg vi när vi tagit bilden. Ojdå...
Men vi slapp bli haffade av militärpolisen!
Sandra hoppade in på Ica för inhandling av frallor. Två trött hundar väntade utanför i skuggan. Kom fram en kille med Down Syndrom och frågade om han fick klappa dem. Han berättade stolt att hans mamma och pappa sagt att han måste fråga innan han klappar främmande hundar och det hade han ju kommit ihåg och gjort den här gången. Och självklart fick han hälsa på dem. Ebbe och Gösta tycker ju om allt och alla:-)
Efter att frukosten intagits så tog vi oss iväg för att bada borta på badplatsen igen. Jag behövde tvätta håret men att komma in i den enda duschen i gästhamnen kändes rätt lönlöst. Vattnet där vi låg med båten såg inte heller så superfräscht ut så då var det bra att vi kunde ta oss bort dit. Även att vattnet fortfarande var iskallt.
Ser ju så idylliskt ut men det var så kallt att det till och med var lite kämpigt att få ur schampot/balsamet ur håret.
Snabb bad och tvättning men rätt skönt efteråt. Det var det allt.
Älskar att Linus skugga kom med så snyggt på bilden.
Vi gjorde oss sen ordning för att kunna ge oss iväg. Bland annat så fylldes färskvatten på!
'
Men innan vi hann ge oss iväg så ringde läkaren upp mig om Leahs provsvar. Det visade att hon har borrelia så vi behövde åka och hämta ut antibiotika på närmsta apotek innan vi åkte iväg med båtarna.
Pontus fick testa på att köra Robbans el-sparkcykel för första gången. Det tyckte alla var väldigt intressant att se på.
Leah är mycket bättre i sitt knä men har sista dagar blivit förkyld så är det inte det ena så är det ju något annat. Hon har inte känts helt hundra men det är ju inte så konstigt om det är borrelia hon har i kroppen i kombination med förkylning. Så förhoppningsvis kommer antibiotikan göra susen så hon får bli helt bra snart.
Från Karlsborg var vi tvungna att korsa en sjö innan vi kom fram till den första slussen på västgötasidan! Alltså jag var så nervös över att slussa. Tror det har att göra med att det är så mycket annat som gått skit så varför skulle det här med att slussa gå smärtfritt?
Vi fick köa ett tag innan vi kom fram. Det är ju nytt för oss alla. Ingen som har slussat innan så det var lite spännande för oss alla.
Forsvik var vår första sluss och den är även kanalens högsta. 3.30 meter upp skulle vi slussa, lika bra att ta en av de svårare slussarna på en gång.
Slussvärden var så bra! Väldigt hjälpsam så det gick jättebra vår första slussning.
Sån lättnade att vi tagit oss igenom den första. Nu återstår bara 115 stycken! Det är 58 en vända genom kanalen men vi kommer ju åka fram och tillbaka så det blir några stycken slussningar för vår del.
Efter att vi kommit igenom vår första slussning så blev det en liten tur i själva kanaldelen innan vi kom ut i sjön viken.
Vi var rätt varma och trötta allihopa så vi tog ett stopp vid en ön där i sjön.
Det badades för fullt. Här var vattnet bra mycket mer behagligare att bada i än i Vättern. Så himla skönt det var att kunna bada utan att få känselbortfall.
Vi åt även liten när vi sen såg att vi var tvungna att ge oss av igen för att hinna. Sjön var rätt stor att korsa så det tog sin lilla tid.
Vi kom fram till vår andra slussning som den här gången var att slussa neråt istället för uppåt. Skönt att få testa på båda varianterna samma dag.
Men det här var en väldigt liten sluss. Märkte knappt av nivåskillnaden men det var 30 cm ner vi kom. Även de små slussarna behövs ju. Det skulle bli lite jobbigt annars.
Ville och Linus fick äran att hjälpa slussvärden med att slussa. Det var en manuell sluss så slussvärden behövde hjälp och båda två var väldigt glada att få hjälpa till.
Den här är vår bibel de kommande veckorna. Här står allting man behöver veta när man åker kanalen. Jag har redan bläddrat så många gånger i den att den ser sliten ut.
Vi hann med den sista slussningen för dagen så sen blev vårt stopp för natten i Vassbacken. Det skulle finnas 25 platser men nja. Det stämde ju inte riktigt. Vi hamnade på en plats precis framför restaurangen då det var helt fullt.
Kanske inte den mysigaste platsen men den fick duga över natten. Sen var de inte speciellt trevliga personalen här så det drog ju ner det en hel del med.
Även denna dagen bjöd på bubbel! Eller Sandra bjöd från sin gigantiska prosecco flaska som hon fick när hon fyllde. Vi var ju tvungna att fira att vi klarat vår livs första slussningar!
Gösta var såklart också med på ett hörn. I ett knä. Gösta är världens knähund trots sin storlek.
Ja nu är vi verkligen igång och ute på kanalen. Det känns väldigt skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar