Efter morgonpromenad, frukost och annat så beslutade vi oss alla för att vi skulle lämna Sjötorp. Tanken var att ta en dag och bara hänga där men det kändes inte så lockande då det inte ens fanns en mataffär som vi alla var i behov av att besöka. Så vi riktade in oss på att ta oss tillbaka till Töreboda istället.
Ebbe hade lite morgonmys med Linus innan vi kastade av för vidare färd.
Och vilket flyt vi hade den här dagen! Det var bara till att åka direkt in i varje sluss vi kom fram till. Så underbart! Men nu var det dags för att slussa upp på allvar. Innan har vi i stort sätt endast slussat ner men nu ska vi ju tillbaka igen så då blir det att få upp båtarna i slussarna.
Och fy i helvete vad jobbigt! Jag och Sandra stod där uppe vid första slussen och skulle hålla emot och jobba in med aktertampen. Jag fick lägga hela min kroppsvikt emot för att inte tappa taget. Våra båtar låg längst fram där allt vatten forsade ut. Det blir lite tryck kan man säga. Och massa strömmar i vattnet som hugger tag i båtarna. Jag hade blåsor i händerna redan efter första slussen och vi hade typ 16 slussar kvar för dagen...
Det blev återigen lunchstopp vid järnvägsbron men denna gången blev det korv med bröd. Man måste ju variera sig lite.
Lite roligt bara att vi lyckades tajma in samma stopp igen vid samma plats vid samma tid.
Så här hade vi den nästan hela vägen. Bara till att köra rätt in i de öppna slussportarna. Underbart!
Mest underbart var det när Pontus kom på att vi kunde använda vinscharna på båten när vi slussade upp. Då behövde bara jag och Hugo se till att lägga tamparna till rätta där uppe och sen sköte han allt nere i båten med hjälp av vinscharna istället.
Från att ha stått och svettats och hållit emot med hela kroppen till det här.
Sandra fick däremot fortsätta att kämpa med att hålla emot...
Ebbe tröttnade lite på att bara ligga nere i båten och hoppade upp för att hjälpa husse med vinscharna.
Vi som haft som flyt hela dagen men vad händer väl i sista slussen? Jo Robban kan inte köra in båten. Han får bara i backen... Vi lyckades ändå ta oss igenom de sista slussarna och därefter fick vi bogsera dem. Varför det hela tiden sånt här för oss? Det känns mer och mer som inte är meningen att vi ska åka den här kanalen.
Vi var som tur var inte så långt från Töreboda och när vi kom fram dit fanns det lediga platser på gästbryggan för oss alla så vi kunde lägga intill smidigt ändå.
Väl framme fick Robban börja meka båt och vi fick ge oss iväg för att handla mat.
Vad upptäcker vi väl då? Leahs knä har återigen svullnat upp en massa! Bara sådär kom det. Och ont hade hon också så hon kunde inte böja benet. Precis som förra gången. Från ingenstans kom det tillbaka igen. Efter att ha mått dåligt och blivit som sitt vanliga jag igen så kommer det här i repris. Försökte ringa 1177 men de tog inte emot fler samtal utan vi skulle återkomma imorgon.
Tänkte först att vi kan ju bara gå och besöka vårdcentralen som finns här direkt på morgonen dagen efter. Men så kom vi på att det ju är lördag då... Det går så bra nu verkligen.
Så bara att avvakta så får vi ringa till 1177 dagen efter.
Vi behövde i alla fall köpa mat allihopa så vi var tvungna att ta oss iväg till mataffären.
Hundarna behövde ju också rastas efter en hel dag på båtarna så de fick också följa med.
Leah hade ont i sitt knä och kunde ju inte gå så bra så hon fick låna elsparkcykeln till affären.
Vi var alla så dränerade på energi vid det här laget. Så trötta och hungriga och inte alls på humör. Vi skulle ha färdiga hamburgare att bara steka på och äta till middag. Fanns inte i en enda mataffär. Allt var slut. Sandras matkasse gick sönder så hon fick gå in och köpa en ny som också gick sönder. Ja det går bra nu.
Men vi kom tillbaka till båtarna och vi fick allt i oss lite mat. Vi gick även på en kvällspromenad med hundarna vilket var väldigt välbehövligt.
Somnade gott sen och hoppades på en bättre morgondag.
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar