Mycket väntan

I onsdags vaknade vi upp i Vassbacken. Jag och Sandra startade dagen med att rasta både oss själva och hundarna.  

Det är väldigt fint längst kanalen. Känns dock lite konstigt att man är mitt på slätten och åker med båten. 

Ebbe och Gösta är så fina ihop. De blir sååå glada när de träffar varandra. Det kan ha gått en natt, en timme eller en kvart. De blir lika glada över att få träffa på varandra igen oavsett. 

Vi fick se en av passagerarbåtarna passera innan vi lämnade Vassbacken. De är väldigt fina och väldigt stora ser man när de ska ta sig förbi vid smalare passage.

 

Efter lite morgonbestyr så gav vi oss iväg igen ut på kanalen! Vi har det ju bra fint här i Sverige. Det är väldigt vackert runt omkring oss där vi åker. Ebbe trivs med att ligga uppe på däck men det får han bara göra mellan slussarna och broarna. När iv slussar får han vara nere i båten för att vara på den säkra sidan att han inte får för sig att hoppa av eller något sånt. 

Vårt första stopp sen blev i Töreboda för lite handling av mat. Barnen rastade av sig själva i lekparken och vi fick i oss lite lunch i lugn och ro. 

Men sen började all väntan. Vi hade inget flyt alls med slussarna och broarna den här dagen. Det var stora segelbåtar som stoppade upp i slussarna, passagerarbåt som skulle väntas in då de har förtur och massa väntetid vid broöppningar...

Det tog sån tid! Vid en sluss var vi i 3 timmar! Slussarna stänger klockan 18 så då kommer man inte så lång på en dag när allt tar så här lång tid. 

 

Vi hamnade mitt emellan två slussar vid Hajstorp och Riksberg där vi fick hålla till över natten då vi inte hann med sista slussen ner. Slussvärden sa att det bara var våra båtar så det gick bra att vi skulle ligga vid bryggan där över natten. Sitter sen i godan ro och äter kvällens middag och då kommer ytterligare 3 båtar från andra hållet som också blivit uppslussade med orden att de skulle få stanna vid den bryggan över natten. Själva. 

Så vi fick tränga ihop oss lite för att få plats alla båtarna. Sandra och Robban fick lägga sig utanför vår men det gick bra. Gösta hade en del problem med att gå på och av när han även var tvungen att klättra över vår båt. Men han lyckades till sist. 

Det var väldigt lugnt och skönt ändå där vi låg. Kvällen var fin och barnen roade sig även här. 

Det fiskades en del. Det är en återkommande favoritsyssla för alla kusinerna. Det passar verkligen alla barn i alla åldrar. 

Sen livade vi upp stämningen för våra båtgrannar med vattenkrig! Ja det var barnen som stod för vattenkrigandet och ingen oskyldig blev blöt det var mest ljudnivån som steg en del. Sånt får man ta. Däremot var inte Leah pigg den här dagen. Hon sov och var däckad hela dagen. I väntan på ena slussen så kollade jag till henne och då låg hon i feberfrossa stackarn. 

Fick ringa 1177 mitt i allt för att rådfråga. Hon hade då ätit antibiotikan i 2 dagar och det kan ju ta upp till 3 dagar innan det ger verkan men det känns ju konstigt att hon blivit sämre sen hon började ta den? 

Hon fick i sig lite värktabletter och började då så smått må bättre. 1177 tyckte först vi skulle avvakta till nästa dag om det inte blev bättre eller om det blev sämre så skulle vi åka in direkt. Inte jättelätt när man sitter fast mellan två slussar mitt ute på västgötaslätten. Men Leah piggande på sig som tur var efter att fått i sig de där värktabletterna. Hon åt och drack då med och fick färg på kinderna igen så vi bestämde oss för att avvakta och se hur hon skulle må dagen efter. Vi hade som sagt inte superenkelt att ta oss till någon sjukvård och livshotande var det ju inte som tur var. Hon sa även själv att hon inte kände att vi behövde styra upp med att åka till något sjukhus utan att hon mådde mycket bättre. 

På kvällen tog jag och Pontus en liten promenad och kollade in de kommande slussarna. Klockan nio dagen efter stod vi först i tur att få bli slussade så det gällde att ha koll på klockan så vi inte skulle försova oss. 

Vi kom inte så långt som vi hade tänkt oss den här dagen och ska jag vara ärlig blev vi lite skrämda av all väntan. Ska de ta så här lång tid hela vägen kommer vi ju få hålla på en månad innan vi gjort hela kanalen...

//Sofie