Häng med tjejtrion och loppistur

 

I fredags morse tog jag mig ann den här godingen på gymmet. Har haft svårt att göra chins och dips sen operationen av handen i våras. Har testat emellanåt men typ gett upp då det gått så dåligt. Nu gjorde jag ett nytt försök och det både kändes och gick bättre! Inte som förr inte men ändå åt rätt håll, äntligen! Får hålla i nu och förhoppningsvis kan jag kör på som vanligt igen nån gång här i framtiden. 

Träffade den här trion som var och hängde hemma hos mamma och pappa. De ville åka på sina sparkcyklar så vi tog oss en runda så kunde jag rasta Ebbe samtidigt. 

Först tröttnade Lykke på att kicka och ville istället gå med Ebbe. 

Majken ville också hålla i Ebbe. Eller hon tyckte hon kunde kicka och hålla i Ebbe samtidigt, men där sa jag faktiskt ifrån. Kändes lite väl riskfyllt då hon säker skulle åka i backen med Ebbes hjälp... 

Att en promenadrunda som inte är speciellt lång kunde ta så här lång tid att gå visste jag inte innan. Men det är mycket som ska upptäckas på vägen. Typ bestiga ett berg. 

Och gosa med Ebbe såklart. 

Sen ville Tilde gå med Ebbe och vips hade jag alla sparkcyklarna och hjälmarna i famnen då ingen ville åka mer. 

Standard att man får bära hem alla barnens saker. Det jobbiga med sparkcyklar är ju att dom vrider sig när man går och slår i en hela tiden. Skitjobbigt men framförallt ont. 

Sen vankades det bandy! Tänk så mycket vi spelat på den här gatan. När vi var små spelades det både bandy, basket och olika typer av bollspel här. Cykelaffär och annat har också lekts. Röda vita rosen var en favorit och så körde vi ofta på rymmen. Alltså gud vad vi lekte alla ungarna på gatan! 

Det kan jag tycka är så sorgligt idag att barn typ inte leker längre? Man ser ju aldrig barn som är ute och leker tillsammans? Eller kanske inte aldrig men väldigt sällan. Lekparker dit föräldrar gått med sina barn räknas inte. 

Vi fick sen schnitzel till lunch som var supergod! 

Mamma och jag drog sen iväg på en liten tur. Vi skulle till loppis i Fornåsa och det var ju lättare sagt än gjort. Gud vad vi körde runt och irrade. Både mamma och jag har ju noll lokalsinne och GPS:n förvirrade mer än hjälpte. 

Men till sist så kom vi fram! Här var vårt första stopp. En gammal stor kvar (eller likande) som de gjort om till en megastor loppis. 

Här fanns det grejer. Det var så mycket grejer på så stora ytor så det gick liksom inte att få något grep om det. Rätt rörigt och rätt dyrt så vi handlade inget nån av oss. Gick mest runt och var fascinerad över alla sakerna. 

Nästa stopp var lite mindre rörigt. Mer nostalgiskt med många fina gamla saker. 

Det här blombordet var så himla fint! Kostade dryga tusen kronor men det var det säker tvärt. Som tur är har jag ingenstans att ha det annars hade jag haft ångest över att inte kunnat köpa det. 

 

Vi avslutade vår lilla tur med ett fikastopp i Väderstad. Åt en citronmuffins ute i det fina vädret. Eller nja, alla getingar förstörde det hela så vi fick gå in och sätta oss till sist. Så otäckt när det är så många getingar och särskilt när man sitter och ska äta. 

När jag nästan var hemma sen tog det stopp då det var kor som rymt från hagen. Pontus och ena grannen hade precis fått tag i bonden som har hand om korna så de hjälptes åt att få in dem i hagen igen. Lite otäckt när de är och springer på vägen. Det kommer ju ändå en och annan bil så man vill ju inte att det händer någon olycka. Men som tur var slutade det väl. 

//Sofie