15 juli 2017

Tack för de här dagarna!

Jag är en sån som ofta känner mig tacksam. Tacksam för att det jag har och alla fina människor runt omkring. Låter kanske fånigt, men jag tänker ofta så. Jag försöker att inte ta någonting för givet för livet kan ändras väldigt fort. 

När vi fått såna fina dagar som varit så jag blir tacksam. Sommaren är bra underbar (trots förkylning). 

Vi har haft såna fina dagar på sjön tillsammans med en del av släkten. Vädret har varit på topp och barn och hundar har fått aktiverat sig. Det anordnades skattjakt, det har badats (i massor), åkt jolle, tränat på att ro, klättrat i träd, fiskat, fått napp, rensat fisk, grillat fisk, åkt ring, suttit och läst i skuggan, solat, tränat på att köra Karl-Erik, byggt med lego, fikat, tagit morgonpromenad runt ön i strålande morgonsol, ätit god mat, tagit morgondopp, tagit kvällsdopp, druckit goda drinkar, klättrat på stenar, letat insekter, fångat småfisk, klättrat på stenar, berättat Norgehistorier, tvättat hundar, suttit vid elden till sent inpå natten... Ja, listan kan göras lång. 

Jag har hängt med på det jag orkat men så härligt att bara vara med. Barnen har gått mellan båtarna och, ja sovit i olika båtar typ varje natt. 

Det var ett bra val att åka ut på sjön. Friskare har jag blivit men inte helt tyvärr. Hostan är helt hemsk, speciellt när jag lägger mig ner. Hostat så jag har börjat få ont i magmusklerna. Hittade en flaska cocillana kvar här hemma så ska prova och se om det hjälper. Tvivlar dock då jag aldrig haft någon effekt av den innan men kanske den här gången? Värt ett försök iallafall. 

Nu ska jag ta och tömma tvättmaskinen en sista gång innan jag ska försöka sova. Det är lite pyssel med allt sånt när man kommer hem. All packning som ska packas upp och alla tvätt som blir...men det är det värt efter såna bra dagar:-) 

Här kommer en bildkavalkad från dagarna som varit. Båtliv när det är som bäst (ja, minus förkylning).






Bilderna blev visst inte så skarpa, de är rätt gryniga. Vet ej varför och orkar tyvärr ej undersöka problemet. Sorry! 

//Sofie 

Inga kommentarer: