Göta kanal i regn

 

Vaknade som vanligt före alla andra så efter att jag grejat lite med tvätten, röjt i köket och sånt så tog jag med Ebbe ut på promenad. 

Det är hallon precis överallt i skogen just nu! Jag som inte hade ätit frukost innan höll på att äta mig mätt på hallon. ja, kanske inte mätt men många hallon blev det i magen. Perfekt färdkost under en promenad. 

När jag kom hem sen hade alla vaknade till liv utan Leah och hennes kompis. De sov fortfarande. Åt frukost och hoppade sen in i duschen. Leah skulle hänga med sin kompis och vi andra hade inget direkt inplanerat. Pontus tyckte vi kunde åka iväg en sväng bara för att hitta på något denna gråa och regninga dag. Så Pontus jag, Ebbe och Hugo hoppade in i bilen för avfärd. Ja, Hugo var inte så sugen på att följa med först men vi fick även med oss Lykke så då tyckte han att det ändå var helt okej att följa med han också. 

Vi åkte mot Motala där det regnade ännu mer än hemma... Svängde in till Mallbodarna för att se om det fanns några lediga platser inomhus och det gjorde det! Så vi muntrade upp oss med goda våfflor i ovädret. 

Lykke valde enhörningsvåffla. Den som typ alla barn väljer. 

Glada pojkar som motvilligt ställde upp på en bild. 

Det var goda och mättande våfflor. Var proppmätt enda fram till kvällen efter att ha tryckt i mig den här. 

Lykke var så nöjd över sin våffla och hon fick i sig rätt mycket av den. 

Det var uppehåll när vi kom ut så vi passade på att gå en sväng vid kanalen. 

Fåren var väldigt roliga att kolla in. 

Vädret igår var ju smått schizofren då det ena stunden vräkte ner regn så regnkapporna fick åka på, sen kom solen fram och då fick solbrillorna åka på för att två minuter senare vara helt grått på himlen igen med regnet som hängde i luften. 

Tog oss bort till Borenshult för att kolla in båtarna som slussades. Då öppnade sig himlen och det tokregnade. Igen. 

Lykke matchade regnkappan med paraplyet. En del har mer stil än andra. 

Hon tyckte det var väldigt spännande med att se alla båtarna som slussades. Man blev lite sugen själv på att åka kanalen igen. dock inte i det här vädret kanske. Tänk vilken tur vi hade förra året när vi åkte ändå. Hade varit helt genomdeppigt att åka kanalen det här året när det varit så mycket sämre väder. 

Vi tog oss även bort till Berg och kollade på slusstrapporna där. Sist vi var här var det så varmt så varmt... Nu var det vi och ett gäng tyska turister som stod där i regnet som fånar och glodde på tappra båtägare som slussade sig genom kanalen. 

Men det sprack faktiskt upp sen! Dra på trissor. 

Lykke meddelade då att hon var hungrig så fralla med ost och jordgubbsfestis inhandlades. 

De spanades även efter fiskar i kanalen. Många sågs, men få fångades. 

Roxen sågs och komihågs som världens största dypöl. Där fick Sandra och Robbans båt sopartorsk och Hugos mobil hamnade på dess botten. Ja, trevligare sjöar med bättre minnen finns ju. 

En riktig turistbild vid Götakanal knäpptes av. 

När vi skulle gå tillbaka till bilen sen var en viss persons ben jättetrötta och orkade inte gå mer. Tur då att det finns axlar att sitta på. 

Åkte därefter hemåt igen. Det blev en heldag på vift och det var väldigt skönt att komma hemifrån och hitta på något trots vädret. Blir bara att jag går hemma och klättrar på vägarna eller alternativt städar, tvättar och bara gör massa tråkiga saker. Då är det roligare att hitta på något. Städa kan jag göra en annan dag. 

Efter att ha lämnat av Lykke så åkte vi till mamma och pappa och hämtade våra cyklar som var där efter vår Gotlandsresan.  

Pontus lagade grillade kycklingspett till oss när vi kom hem till middag. Smakade jättebra men herregud så trött jag blev efteråt. Somnade på soffan och sov en stund tills jag vaknade av att jag hade jätteont i magen. 

Gick upp och gjorde mig i ordning för natten för att sova ordentligt men det magonda släppte inte. Började frysa och må illa. Tänkte att nu kräks jag när som helst. Ställde mig i duschen och spolade varmvatten för fullt. Kändes liiiite bättre men jag hade så ont i magen. Vandrade mellan sängen och toan men det ville inte komma ut något vare sig från det ena eller andra.

Där och då kände jag att det hade varit skönt att varit bulimiker ändå. Ja, bara just där och då. Kunna trycka ner fingrarna i halsen och bara få spy upp skiten som gjorde så ont. Men jag kan verkligen inte det. 

Så jag vankade där mellan toa och sängen och till sist kunde jag ändå somna på nåt konstigt sätt. 

//Sofie