Vasaloppsmorgon

 Då var det vasaloppet och det innebär traditionsenligt att det bli mysfrukost framför tv:n för att se starten. 

Som hos många andra. Jag scrollade förbi åtta inlägg på rad på Instagram med folk som satt bänkade för att se starten och äta gofrulle. 

Pontus sitter gärna och degar i soffan för att se målgången men det har inte jag ro till. Inte ens med en ond rygg. För i söndags gjorde rygghelveten mer ont än på länge. Kunde inte ens ligga ner i soffan i någon bra position utan att det högg. 

Stod jag upp och grejade gick det ändå skapligt så jag fick för mig att städa och rensa bland mina väskor. Tycker inte att jag har så många väskor men efter att ha tömt garderoben insåg jag att jag har rätt många väskor. 

Det blev även brödbak denna söndag. 

Hugo hade innebandymatch på eftermiddagen så vi åkte för att kolla in den. 

Som vanligt hade vi tid att slå ihjäl innan matchstart så det blev en promenad med Ebbe. Igår var nog den första dagen som kändes riktigt vårig! 8 plusgrader så kunde ta på en tunnare jacka och istället för kängorna fick gympadojjorna åka på. 

Det var verkligen vår i luften, så underbart! 

Jag höll dock på att kissa på mig under promenaden. Vad hemskt det är när man blir så där pang kissnödig. Vi gick ju inne i stan så ingen direkt möjlighet att dra ner byxorna ute i det fria. Men vi gick förbi den här toan inne i parken så testade att använda den. Hatar såna här allmänna toaletter men till min förvåning var den riktigt fräsch för att vara en sån typ av toa. Och nöden har ju ingen lag. Var väldigt skönt att få tömma blåsan. Så himla hemskt när man går och det känns som man ska kissa ner sig för varje steg man tar. 

Hugo och hans lag gjorde en jättebra match mot ett tufft lag. De har ett par lag i sin serie som typ skulle spela i en annan serie då de är så mycket bättre. Ett av dessa lag möte dem igår. Men de förlorade bara med ett par mål och det kunde lika gärna blivit oavgjort då de kämpade på för fullt. 

Ja det var väl den söndagen. Hade skitont i ryggen även på kvällen så är inte särskilt pepp på kommande vecka. Eller på nåt överhuvudtaget. På tisdag är det tre veckor sedan jag fick ont och det har inte blivit alls mycket bättre sedan dess. Det tar på psyket. Lägg där till en förkylning... Fast den är ändå bättre? Eller vågar jag skriva det, då vänder det väl igen... 

//Sofie