Måste bara berätta om nåt så konstigt som hänt.
Nu i sommar så har jag sökt flera olika jobb av dess olika anledningar. Bland annat för jag var så trött på att det jobbet jag sökt (som var till en specifik avdelning) aldrig drog igång och jag kände mig en aning lurad och irriterad så tänkte att jag kan väl lika gärna prova och söka annat. Mest bara för att se vad det gav för resultat.
Tänkte inte mer på det för jag hade inget hört från något av ställena (som det brukar va) och sen nu när jag fick besked av chefen att det ska bli som det var tänkt från början så var jag mer än nöjd med det.
Så igår när jag jobbade hade jag fått upp mitt nya anställningsavtal så jag skrev på det direkt och skickade iväg med internposten så den skulle komma till chefen så fort som möjligt. Åh så skönt tänkte jag, nu är allt klart och jag ska äntligen få börja där jag skulle få jobba från början.
Fem minuter senare ringer min telefon. Då är det angående ett av de jobben jag hade sökt i somras. Jag tackade för att de ringde men sa som det var att jag fått anställning på ett annat ställe. Inget mer med det men sen går det en liten stund igen och ett okänt nummer ringer. Jag svarar och det är från ytterligare ett av ställena jag sökt jobb till som gärna ville att jag skulle komma på intervju. Fick återigen säga hur det låg till och vi la på.
Går ytterligare en stund innan det ringer och då är det återigen från ett av ställena jag sökt jobb på! Alltså det är ju helt sjuk? När jag äntligen efter flera års slit fått min tillsvidareanställning och dessutom ska få vara på den avdelning jag så gärna vill vara på, ja då minsann trillar det in jobberbjudanden. Eller ja erbjudanden om att få komma på arbetsintervjuer i alla fall.
Men måste bara tillägga att flera av de som ringde var från ställen som jag tidigare varit och arbetat eller gjort praktik på så de visste lite om vem jag var och sa att de även hade kollat med mina referenser som de tyckte var väldigt bra. Så hade jag varit intresserad av de jobben kändes det ju som jag skulle kunnat haft goda möjligheter och det känns ju alltid bra för självförtroendet:-)
Sen när jag kom hem igår och kikade in på min mail hade jag fått från ytterligare ett ställe om att de ville att jag skulle komma på intervju. Ja och det slutar faktiskt inte där! Idag på morgonen/förmiddagen ringde telefonen vid två tillfällen och det var två andra chefer som gärna ville träffa mig för eventuella jobb.
Alltså det känns äntligen som att det har vänt för oss (vikarierande) undersköterskor. Det har från att man varit tvungen att gå i flera år som timanställd och sen hoppas på att man i slutändan ska få en tillsvidareanställning (och inte att det ska sluta med att man nästan kommit upp i sina LAS dagar och de slutar ringa in en på jobb som man hört drabbat så många andra) till att det finns massa tjänster utannonserade och att det är riv efter att lyckas anställa bra undersköterskor.
Härlig vändning! Det kanske också kan sätta press på så att flera andra saker inom yrket kan bli bättre. För det krävs nog en hel del förbättringar om man vill ha kvar sin personal samt kunna få folk att vilja jobba inom yrket även i framtiden. Utvecklingen har ju stått rätt still sen 80-talet var kommer till delade turer, jobba varannan helg till att vi har sämre löner än vad en industriarbetare har... Inget ont om de som jobbar på industri för det är viktiga jobb de med men ni förstår förhoppningsvis vad jag menar.
Jag är bara så jäkla glad rent ut sagt att jag har lyckats hålla mitt nyårslöfte. Jag hade ett enda som jag lovade mig själv och det var att jag skulle ha hittat en annat jobb innan nästa nyår och gärna en tillsvidareanställning.
Att jag vågade och tog steget och sa upp mig från mitt förra jobb att jag vågade satsa och att det lönade sig! Nu sitter jag här och har uppnått precis det jag lovade mig själv på nyårsafton för snart 9 månader sedan. High five till mig (och Emelie som gått igenom och gjort samma resa:-)
Mitt nästa mål inom arbetslivet är att lyckas kunna byta bransch helt och lyckas få ett dagtidsjobb men det får bli ett nyårslöfte för framtiden. Nu är jag rätt nöjd som det är:-)
//Sofie
Nu i sommar så har jag sökt flera olika jobb av dess olika anledningar. Bland annat för jag var så trött på att det jobbet jag sökt (som var till en specifik avdelning) aldrig drog igång och jag kände mig en aning lurad och irriterad så tänkte att jag kan väl lika gärna prova och söka annat. Mest bara för att se vad det gav för resultat.
Tänkte inte mer på det för jag hade inget hört från något av ställena (som det brukar va) och sen nu när jag fick besked av chefen att det ska bli som det var tänkt från början så var jag mer än nöjd med det.
Så igår när jag jobbade hade jag fått upp mitt nya anställningsavtal så jag skrev på det direkt och skickade iväg med internposten så den skulle komma till chefen så fort som möjligt. Åh så skönt tänkte jag, nu är allt klart och jag ska äntligen få börja där jag skulle få jobba från början.
Fem minuter senare ringer min telefon. Då är det angående ett av de jobben jag hade sökt i somras. Jag tackade för att de ringde men sa som det var att jag fått anställning på ett annat ställe. Inget mer med det men sen går det en liten stund igen och ett okänt nummer ringer. Jag svarar och det är från ytterligare ett av ställena jag sökt jobb till som gärna ville att jag skulle komma på intervju. Fick återigen säga hur det låg till och vi la på.
Går ytterligare en stund innan det ringer och då är det återigen från ett av ställena jag sökt jobb på! Alltså det är ju helt sjuk? När jag äntligen efter flera års slit fått min tillsvidareanställning och dessutom ska få vara på den avdelning jag så gärna vill vara på, ja då minsann trillar det in jobberbjudanden. Eller ja erbjudanden om att få komma på arbetsintervjuer i alla fall.
Men måste bara tillägga att flera av de som ringde var från ställen som jag tidigare varit och arbetat eller gjort praktik på så de visste lite om vem jag var och sa att de även hade kollat med mina referenser som de tyckte var väldigt bra. Så hade jag varit intresserad av de jobben kändes det ju som jag skulle kunnat haft goda möjligheter och det känns ju alltid bra för självförtroendet:-)
Sen när jag kom hem igår och kikade in på min mail hade jag fått från ytterligare ett ställe om att de ville att jag skulle komma på intervju. Ja och det slutar faktiskt inte där! Idag på morgonen/förmiddagen ringde telefonen vid två tillfällen och det var två andra chefer som gärna ville träffa mig för eventuella jobb.
Alltså det känns äntligen som att det har vänt för oss (vikarierande) undersköterskor. Det har från att man varit tvungen att gå i flera år som timanställd och sen hoppas på att man i slutändan ska få en tillsvidareanställning (och inte att det ska sluta med att man nästan kommit upp i sina LAS dagar och de slutar ringa in en på jobb som man hört drabbat så många andra) till att det finns massa tjänster utannonserade och att det är riv efter att lyckas anställa bra undersköterskor.
Härlig vändning! Det kanske också kan sätta press på så att flera andra saker inom yrket kan bli bättre. För det krävs nog en hel del förbättringar om man vill ha kvar sin personal samt kunna få folk att vilja jobba inom yrket även i framtiden. Utvecklingen har ju stått rätt still sen 80-talet var kommer till delade turer, jobba varannan helg till att vi har sämre löner än vad en industriarbetare har... Inget ont om de som jobbar på industri för det är viktiga jobb de med men ni förstår förhoppningsvis vad jag menar.
Jag är bara så jäkla glad rent ut sagt att jag har lyckats hålla mitt nyårslöfte. Jag hade ett enda som jag lovade mig själv och det var att jag skulle ha hittat en annat jobb innan nästa nyår och gärna en tillsvidareanställning.
Att jag vågade och tog steget och sa upp mig från mitt förra jobb att jag vågade satsa och att det lönade sig! Nu sitter jag här och har uppnått precis det jag lovade mig själv på nyårsafton för snart 9 månader sedan. High five till mig (och Emelie som gått igenom och gjort samma resa:-)
//Sofie
1 kommentar:
Yaaay för oss!!!����
Skicka en kommentar