Det är jag. Och det är en egenskap jag inte tycker om. Eller lättprovocerad, jag stör mig och hakar lätt upp mig på skitsaker och jag vet om att egentligen vet jag bättre. Om ni förstår vad jag menar? Lägger energi på struntsaker som jag borde lägga på annat.
Det är inte så att jag sitter och nätmobbar bara för att jag vid första anblick av (tex) ett blogginlägg tänder till i mina tankar. Som tyvärr många andra människor som lider av det här gör.
Speciellt när det kommer till föräldrarskap och barn. Där finns det mycket sånt här. Jag kan tända till och reagerar om någon till exempel tycker, tänker eller gör på annorlunda sätt mot vad jag skulle gjort,tänkt eller tycker. Vad det än kan vara. Inte alltid såklart men det hoppas jag ni förstår:)
Alltså det här släpper och går över lika fort som jag börjar tänka till normalt men ändå. Blir irriterad på mig själv att jag ens orkar.
Flumigt värre kanske ni tycker men jag hoppas ni kan förstå tanken med inlägget.
Ett konkret exempel var när jag läste på en blogg om en mamma som ammade sin 2åring. Det är äckligt enligt mig och inte det minsta normalt att man gör Sverige 2012. Så jagar jag upp mig själv i tankarna. Tills det slår mig! Men herregud vad gör väl det att hon väljer att amma sitt barn så länge? Inte så att hon misshandlar sitt barn. Det finns ju värre saker och defenitift bättre saker jag kan lägga min energi på. Till exempel mina egna fina ungar:)
Inte lätt att förklara och egentligen vet jag inte varför jag skriver om det. Behöver väl ventilera mig om en av mina mindre bra egenskaper:) Vet ju att det finns fler som är så här. Kolla som sagt bara in kommentarerna i olika bloggar. Jag tar det dock med mig själv istället för att skriva elaka saker (även sånt som kan uppfattas elakt fast det inte är så menat. På nätet är det väldigt lätt att misstolkas även om man menar väl. Då är det bättre att hålla käften enligt mig). Men jag vill arbeta bort det där tänket. Orka jaga upp mig över struntsaker. Jag vill verkligen lägga min energi på viktigare saker. Men det krävs träning. Som med allt:)
//Sofie
Det är inte så att jag sitter och nätmobbar bara för att jag vid första anblick av (tex) ett blogginlägg tänder till i mina tankar. Som tyvärr många andra människor som lider av det här gör.
Speciellt när det kommer till föräldrarskap och barn. Där finns det mycket sånt här. Jag kan tända till och reagerar om någon till exempel tycker, tänker eller gör på annorlunda sätt mot vad jag skulle gjort,tänkt eller tycker. Vad det än kan vara. Inte alltid såklart men det hoppas jag ni förstår:)
Alltså det här släpper och går över lika fort som jag börjar tänka till normalt men ändå. Blir irriterad på mig själv att jag ens orkar.
Flumigt värre kanske ni tycker men jag hoppas ni kan förstå tanken med inlägget.
Ett konkret exempel var när jag läste på en blogg om en mamma som ammade sin 2åring. Det är äckligt enligt mig och inte det minsta normalt att man gör Sverige 2012. Så jagar jag upp mig själv i tankarna. Tills det slår mig! Men herregud vad gör väl det att hon väljer att amma sitt barn så länge? Inte så att hon misshandlar sitt barn. Det finns ju värre saker och defenitift bättre saker jag kan lägga min energi på. Till exempel mina egna fina ungar:)
Inte lätt att förklara och egentligen vet jag inte varför jag skriver om det. Behöver väl ventilera mig om en av mina mindre bra egenskaper:) Vet ju att det finns fler som är så här. Kolla som sagt bara in kommentarerna i olika bloggar. Jag tar det dock med mig själv istället för att skriva elaka saker (även sånt som kan uppfattas elakt fast det inte är så menat. På nätet är det väldigt lätt att misstolkas även om man menar väl. Då är det bättre att hålla käften enligt mig). Men jag vill arbeta bort det där tänket. Orka jaga upp mig över struntsaker. Jag vill verkligen lägga min energi på viktigare saker. Men det krävs träning. Som med allt:)
//Sofie
1 kommentar:
Hej!
Jag vill bara säga att jag tycker det är strålande med personer som har lite självinsikt! Då har man ju tagit steget till att jobba med sina tillkortakommanden. Som ju alla sliter med. Det finns så många som är förnumstiga (det menar jag inte att du är)och lättprovocerade, men inte ser felen hos sig själva, men hittar mängder med fel på andra!Ha det så bra! Hälsningar Kristin Johnsen
Skicka en kommentar