En tratt

Jag är ju på gymmet halv fem när jag tränar och tro det eller ej nen jag är aldrig själv där vid den tiden. Vi brukar vara en handfull personer som åker å tränar vid den tiden. Så jag blev rätt förvånad när jag kom dit i onsdags och det var kolsvart inne på gymmet! Jag var helt själv. Det händer inte ofta som sagt. 

Nästan lite läskigt men också rätt skönt. 

Sen blev det till att spendera ett gäng timmar på jobbet innan jag stämplade ut och for hem. 

Ebbe började halta på morgonen och det fortsatte under dagen. Han har slickat sig på ena tassen så pass att det blivit ett sår som i sin tur blivit inflammerat. 

Han haltade så att jag tyckte synd om honom. Men så fort vi kom hem började han springa med fotbollen i munnen så då helt plötsligt verkade det inte vara något större fel. 

Så jag tog med honom på en promenad. Men då började han halta igen. Ja han vill knappt gå alls. Kände mig elak som tagit med honom ut men ändrade rundan då det blev en mycket kortare sväng. En runda som typ tar femton-tjugo minuter att gå annars men som nu tog fyrtiofem... 

Jag hann stanna och plocka en fin bukett vitsippor medan Ebbe lunkade på. 

Fattar inte hur hans öron kan fladdra på den här bilden med tanke på hur långsamt som han gick. 

Bubbisen❤️

Jag skjutsade sen Hugo till träning och stannade på apoteket för att köpa lite så vi kunde rengöra hans tass. 

Pontus var och lånade en tratt av sin föräldrar som Ebbe får ha på sig nu så att han inte ska slicka mer på tassen. Det var så synd om Ebbe när han fick den där dumma tratten på sig. Tyckte Ebbe iallafall. Nu hoppas vi att det inte blir värre. Slipper gärna att behöva besöka veterinären. Men vi får avvakta och se! 

//Sofie