Igår när jag var hemma hos mina föräldrar så ville jag leta fram mina gamla dockor. Hugo och Leah hade pratat om skrållan dockor som de har på dagis och jag vet att både jag å Elin hade varsin när vi var små. Min hete Ahmed för övrigt:)
Hittade tyvärr inte dem. Men däremot massa andra dockor.
Och apropå dockor så såg jag nu att Blondinbella retat upp befolkningen igen och denna gången gällde det barbie. Först när jag läser hennes inlägg håller jag faktiskt med henne.
Jag älskade också barbie när jag var liten. Lekte länge med det och aldrig att jag reflekterade över hur hon såg ut kroppsmässigt. Tyckte mer att det var så kul med alla fina kläder som man kunde byta på dockorna. Och att dockorna var i en så bra storlek att leka med.
Däremot idag kan jag väl reagera på att barbie fortfarande ser ut som hon gör. 2013, skulle man inte mer kunna anpassa henne känner jag. Göra fler versioner av henne för att tilltala fler barn? Men som sagt jag har inga minnen av att jag tänkte på det när jag var liten.
Men längre ner i sitt inlägg skriver Blondinbella bara saker som blir för mycket. Vadå om hon får en son så kommer inte han få leka med barbie? What? Varför vill man begränsa sina barn för är min första tanke.
Vill mina barn, Hugo som Leah, ha en docka så får de mer än gärna leka med det. Hugo har haft dockor att kunna leka med så länge han varit i lekålder men han har aldrig riktigt tyckt det varit roligt. Det går i perioder men i det stora hela är det inget som fångat hans intresse. Inget mer med det. Leah däremot tycker det mer roligt. Fast hon är fortfarande inte upp i den intressenivån av dockor som jag var hoho:)
Barn ska väl få kunna leka med vad de nu tycker är roligt att leka med. Vad de tycker är kul, inte behöva styras av om de har en snopp eller snippa mellan benen. Här är det mesta tillåtet men leksakspistoler och vapen är inget jag vill att de leker med. Son som dotter:)
Hittade tyvärr inte dem. Men däremot massa andra dockor.
Och apropå dockor så såg jag nu att Blondinbella retat upp befolkningen igen och denna gången gällde det barbie. Först när jag läser hennes inlägg håller jag faktiskt med henne.
Jag älskade också barbie när jag var liten. Lekte länge med det och aldrig att jag reflekterade över hur hon såg ut kroppsmässigt. Tyckte mer att det var så kul med alla fina kläder som man kunde byta på dockorna. Och att dockorna var i en så bra storlek att leka med.
Däremot idag kan jag väl reagera på att barbie fortfarande ser ut som hon gör. 2013, skulle man inte mer kunna anpassa henne känner jag. Göra fler versioner av henne för att tilltala fler barn? Men som sagt jag har inga minnen av att jag tänkte på det när jag var liten.
Men längre ner i sitt inlägg skriver Blondinbella bara saker som blir för mycket. Vadå om hon får en son så kommer inte han få leka med barbie? What? Varför vill man begränsa sina barn för är min första tanke.
Vill mina barn, Hugo som Leah, ha en docka så får de mer än gärna leka med det. Hugo har haft dockor att kunna leka med så länge han varit i lekålder men han har aldrig riktigt tyckt det varit roligt. Det går i perioder men i det stora hela är det inget som fångat hans intresse. Inget mer med det. Leah däremot tycker det mer roligt. Fast hon är fortfarande inte upp i den intressenivån av dockor som jag var hoho:)
Barn ska väl få kunna leka med vad de nu tycker är roligt att leka med. Vad de tycker är kul, inte behöva styras av om de har en snopp eller snippa mellan benen. Här är det mesta tillåtet men leksakspistoler och vapen är inget jag vill att de leker med. Son som dotter:)
Slänger passande nog upp min favorit låt från -97:)
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar