Middagsfix

Ännu en onsdag. En rätt körig sådan med många saker som skulle hinnas med efter jobbet. När jag kom hem ställde jag mig och lagade mat så att den skulle vara klar. Alltid denna matlagning på veckodagarna som ställer till det. Vi får aldrig in någon bra rutin där. Alltså vi lagar alltid mat som vi äter men rent tidsmässigt kan det bli väldigt sena middagar för vi hinner sällan laga mat innan vi ska dra iväg på alla aktiviteter. Det optimala vore ju att käka vid 17.30-18.00 men det finns inte på kartan att vi lyckas med. Även som nu när jag ställer mig och lagar mat det första jag gör så hinner vi ju inte äta den innan utan då är det att maten är klar när vi kommer hem senare på kvällen. 

Och i den här familjen behövs ett lagat mål mat på kvällen. Annars kunde man ju bara kört mackor, fil, gröt eller likande men det äter ju barnen när de kommer hem från skolan och innan de ska iväg och träna. Efter träning och aktiviteter behövs det fyllas på med mat liksom. Eller hur gör alla andra? Även att vi är två i hushållet så är det svårt att få ihop det. 

Efter matlagningen så åkte jag och gick på promenad med Ebbe för att sen hämta Leah som tränat innebandy. Vi fick ju resultatet från magnetröntgen häromdagen då Leah och Pontus var nere i Jönköping på ett nytt läkarbesök. Knät är fortfarande inflammerat och blodproverna visar att värdena fortfarande inte är inom det normala så Leah kommer få fortsätta ta det lugn med sitt knä. De är rädda att det kan bli några permanenta skador på knät i och med att det varit så himla inflammerat i knäleden så det är till att fortsätta ta det lugnt som gäller. 

Jag och Ebbe gick en perfekt tajmad promenad så vi var tillbaka lagom när Leahs träning skulle sluta. Trodde jag... Fick sitta och vänta i bilen ytterligare en kvart. Såååå segt! Jag vill bara komma hem vid den tiden. Inte sitta och vänta. 

Pontus var iväg på sitt håll med möte för tennisföreningen och sen direkt efter drog han iväg med traktorn för att hjälpa Tina och Eddie att transportera deras båt till vinterförvaring. Så jag och barnen fick käka middag själva. Också en tråkig sak att vi nästan aldrig lyckas äta middag tillsammans hela familjen men så är det. 

Jag började känna mig väldigt hängig på kvällen sen. Ja mer än vad jag gjort tidigare senaste tiden. Innan jag somnade tog jag tempen och jag hade feber. Inte så hög men ändå feber... Suck när ska skiten ta slut? Ingen covid i alla fall men en långdragen förkylning är fan nog så jobbig. 

//Sofie