07 mars 2008

Hundar och gamla människor

Varför är det alltid så att när jag är ute på promenad med hunden så är det gamla människor som stannar och pratar med mig. Ja inte bara pratar, de berättar sin livshistoria för mig. Missförstå mig inte, jag tycker om att stanna och prata med folk när jag är ute och går, gammal som ung. Men varför händer det alltid mig och ingen annan? Idag när Poker och jag var ute så var det en pratsjuk farbror som stod och pratade med oss konstant i en halvtimme... Jag bara stod där och log och sa ja och nej typ.. usch jag är så dålig på att säga: "oj, nu måste jag visst gå vidare". Tycker faktiskt om att lyssna och höra på när äldre personer har historier att berätta från förr, men jag vill inte stå med en hund som drar i kopplet och med solen i ansiktet i en halvtimme:P

Jag ser väl helt enkelt för snäll ut för att alla pensionärer bara ska kunna gå förbi mig haha:) Det här var ju inte första och garanterat inte sista gången som jag får stå och höra på historier från andra världskriget när jag är ute på min hundpromenad;)

1 kommentar:

Hannah sa...

Du får börja ha med dig en bandspelare. Spela in det dom säger, och sen kan du skriva en bok och bli rik. Och vips har du löst problemet med noll shoppinglust ;)