27 juni 2013

Det här med och bo på landet

Då ska man känna sina grannar. Grannar räknas inte bara de som bor i huset tvärsöver gatan utan även de som bor flera kilometer bort. Man ska tydligen veta vilka alla är och hälsa artigt och fint och fråga om hur det är med familjen varje gång man ses. Och hur ofta ses man? Tja ungefär en gång i halvåret.

Alltså det här fungerar inte! Inte för mig. Jag är inte uppvuxen med sånt här, jag är inte van. Det har hänt mig flera gånger att jag träffat folk som kommit fram och som "känt mig" men som inte jag haft en aning om vem de är. Då har det oftast varit en granne. "Men honom känner du väl igen! Bertil som bor uppe i tylletorp!" säger Pontus när jag frågar vem denne människa som kommit fram och pratat med mig varit.

Ikväll hände samma sak. Kom hem en som jag inte hade en aning om vem det var men som pratade på och frågade både om hur det går med vår renovering och om hur det är med barnen. Jag spelar ju bara med. Så himla pinsamt att visa att man inte vem det är man pratar med! Jag brukar bara prata på och svara glatt på frågorna.

Pontus tycker jag är så pinsam som har så dålig koll men hur fan ska jag kunna vet vilka alla dessa grannar är som jag heller aldrig träffar? Visst man stöter på vissa av dem då och då när man går på promenader men då nickar man ju bara lite vänligt och ler. Kanske säger något kort till varandra men inte gör det att jag kommer ihåg dem.

Problem jag har va:)

//Sofie


Inga kommentarer: