Ett alldeles för tomt och tyst hus

Det får gärna bli söndag kväll typ nu. Pontus har tagit med sig barnen och åkte till Sandra med familj i Stockholm nu när jag har min jobbhelg. Är hemma på timmar nu och huset är så där läskigt tyst. Nog för jag kan tycka om att få ha det lite lugn och ro ett tag så där emellan åt men den här tystnaden och tomheten är jag allergisk emot. Tänk jag ska sova själv hemma inatt. Ingen Pontus, ingen Hugo, ingen Leah och ingen Poker. Tur jag har katten hemma i alla fall:) Tror knappt aldrig jag sovit helt ensam hemma någon gång. Pontus sa likadant då när jag och barnen var iväg på Astrid Lindgrens Värld. Då sov han helt själv hemma. Det har nog heller aldrig inträffat tidigare.

Annars så rullar det på borta på jobbet. Tur det, ska snart dit igen så då slipper jag den här läskigt tysta känslan här hemma.

Hade tänkt gått en promenad nu när jag var hemma på timmar men jag är fan fortfarande inte bra i kroppen. Jag och Poker gick promenad igår och jag var helt slut när jag kom tillbaka. Idag blev det ingen promenad då jag somnade istället. På soffan. Kanske var bättre alternativ för kroppen men nu får den fan ta och piggna till igen:)

Nu ska jag plocka lite här hemma innan jag ska bege mig av igen. Också en sån här deprimerande känsla att göra, plocka och städa när barnen inte är hemma. Varför då? De är ju inte hemma och kan stöka till igen:) Ungefär så känns det. Även om det är det jag alltid suckar för annars när man går här hemma och plockar och försöker städa och ungarna bara drar fram allting igen, att aldrig får man ha det fint och städat någon längre tid:) Konstigt det där:)

Häromdagen så blev det ovanligt tyst här hemma, undrade varit barnen tagit vägen. Hittade Hugo och Leah hoppandes på studsmattan i spöregnet. Leah hade i alla fall fått på sig regnjackan om än att byxorna saknades:) 

//Sofie