Jag hade tid tidigt på morgonen så någon sovmorgon blev det inte denna dag. Klockan ringde precis som vanligt för att vi skulle hinna i tid.
Pontus körde in mig och vi kom dit i god tid och jag fick även komma in i god tid. Skönt att slippa sitta och vänta. Ville ju bara få det gjort.
Fick komma in och byta om, tvätta händer och armar med sånt där härligt medel innan jag fick gå in till operationsrummet.
Själva ingreppet tog ju inte så lång tid. Det var nog över på tjugo minuter isch. Men så vidrigt det var. Att ligga där bedövad men ändå känna fast utan smärta. Nej söv mig hellre. Jag hade som mardröm att behöva göra kejsarsnitt när jag var gravid. Jag tycker inte alls om känslan av att vara bedövad. Har inte varit det så många gånger i mitt liv som tur är. Det var så skönt när det var klart.
Ett rejält paket blev det.
Jag funderade under hela tiden varför jag kände igen läkaren så mycket. Men när jag gick därifrån så slog det mig. Det var ju samma läkare som vi träffade gånger två när vi var på akuten i somras med Leah och hennes knä.
En jättebra och trevlig läkare så han får gärna operera höger handen med sen när det är dags för den.
Stannade till och köpte med gofika hem sen. Fika gör man efter sjukhusbesök, det hör till!
Åt en så himla god kola biskvi!
Efter vår förmiddagsfika här hemma drog Pontus iväg för att jobba och jag la mig i soffan med handen i högläge och inväntade bättre tider. Typ.
När bedövningen släppte kom smärtan så jag har knaprat värktabletter och kollat på tv:n hela dagen. Lyckades slumra till en stund när jag låg där i soffan. Det var dagens bästa. Eller nej nu ljög jag. Kola biskvin var dagens bästa. Lätt att den var!
Ps: Om jag tyckte det var svårt att skriva på mobilen/tangentbordet utan mina naglar så är det ingenting mot att skriva med en hand medans man håller den andra i högläge.
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar