Tennistävling

 Igår lördag så hade Leah tennistävling! Det inte inte ofta det är det så Leah var rätt pirrig innan.

Men hon spelade jättebra. Hon förlorade en matchen men gick vidare som segrare från gruppen och vann sen även den sista matchen också. 

Som sagt så är det inte tävlingar så ofta. Leah har nog bara varit med och spelat en tidigare och för min del var det premiär att få gå och kolla. Den störta skillnaden från att gå och kolla på när barnen spelar fotboll eller innebandy är att publiken är mycket tystare. Så är det ju på tennis men det är ovant. 

Även Ville var på plats och tävlade i sin åldersgrupp. Han kämpade på riktigt bra han också. 

Det blev medalj och diplom efteråt och Leah var väldigt nöjd med (som hon själv uttryckte det) vinna hela skiten. Nu är det här precis som i fotbollen där man inte räknar mål upp till en viss ålder. Här utser man ingen segrare på det sättet men ja barnen vet ju ändå rätt väl vilken placering de får. 

Efter enna spännande förmiddag med massa tennis så åkte vi hemåt igen. Men såklart inte utan ett stopp på favoritaffären Willys först! Helt galet jag har varit där varenda dag sista tiden. Planeringen med mathandlingen har varit sisådär kan man ju säga. 

När vi kom hem därifrån fixades det lunch och sen började jag förbereda lite inför kvällen. Per och Emma med barn skulle komma på besök så jag förberedde maten. Fixade efterrätten och gjorde salladen. Dukade, hämtade extra stolar, strök en duk, dammsög och grejade. 

Det var väldigt roligt med lite besök. Kvällen var supertrevlig med massa gott att äta och hur mycket prat som helst. 

Tänker alltid varje år att jag ska bli bättre på att umgås med vänner men det är tyvärr inte alltid så lätt. Jag frågar gärna om att träffas eller hitta på saker men när folk aldrig kan och man aldrig får frågan tillbaka så rinner det tills sist ut i sanden. Jag kan på riktigt bli så avundsjuk på dem som har kompisgäng som ses och hittar på saker tillsammans. Allt från en fika på stan en sketen tisdagseftermiddag, ut och käka en fredagskväll till att åka på en årligkompisresa. Jag har vänner jag umgås med men jag kan sörja att det är så många kompisrelationer som bara försvunnit. Och jag kan tycka det är så tråkigt att inte ha den där spontana, vardagliga vänskapsrelationen. 

Men igår lyckades vi ju få till en kväll och det var supermysigt. Och vet ni? Klockan var typ nio på kvällen när jag kände av tanden för första gången den dagen. Ett stort steg åt rätt håll! Låt det fortsätta så. 

//Sofie