Fy fan vilken kväll- en liten uppsats om en stressig dag i mitt liv som småbarnsförälder

Slutade jobbet och stressade därefter hem till en jobbarkompis som hade ett par stolar att sälja till mig (får visa bilder på dem senare). Hon skulle iväg så det blev väldigt stressigt där. Sen mitt i allt ringer Pontus och vill att jag ska handla hem mjölk. Han har alltså inte varit och storhandlat som jag bad honom om.

Jaha vidare till Willys och trängas med allt folk. Kom på att jag lika gärna kunde storhandla när jag var där så det blev fram och tillbaka i affären då jag inte hade någon inköpslista med mig. Kom fram till kassan tre gånger, hann ställa mig i kön två och fick vända då jag kom på saker jag glömt.

Pontus ringer och stressar mig ännu mer då han har en tid att passa till rodden. Kommer då på den briljanta idéen att Pontus kan komma med barnen i volvon så byter vi bil ute på Willysparkeringen bara för att spara lite tid.

Min inte allt för smarta sambo har ju inte med sig bara barnen i bilen utan även hunden! Smart när jag kommer med en hel jävla överfull kundvagn med varor som ska in i bilen. Slutar med att jag får tröka in det mellan barnen. Ännu en miss visar det sig.

Kommer på i detta ögonblick att Hugo kan ju få följa med in på fyndlagret och välja ut lite fina ballonger till sitt kalas. Ja säger Hugo. Ut plockar jag barnen in i affären och upptäcker att de hunnit stänga då klockan är 19.05. FAN! Hugo arg för han vill ha ballonger till sitt kalas och Leah arg för att dörren inte öppnar sig.

Övertalar Hugo att vi kan handla ballonger en annan dag. Men nej det fungerar inte. Tillslut säger jag att vi kan åka till ICA och handla om han vill och det vill han. För att tillägga så hade de inga ballonger inne på Willys då jag kollade efter det när jag var där inne tidigare.

Stressar till ICA i en varm bil med både matvaror för flera tusen och en hund som flämtar. Fort in på ICA med två barn som springer åt varsitt håll. Och såklart hittar vi inga ballonger! Och ännu mer såklart så hittar vi ingen att fråga! Letar och letar samtidigt som jag försöker stoppa Leah från att dra ner alla varor i hennes höjd ner i golvet. Hugo plockar snarare på sig varor och tycker vi ska handla allt.

Hittar tillslut ballongerna ner i ena hörnet av affären. Såklart. Såklart fanns det ju massa annat fint också tyckte Hugo. Typ tallrikar med bilar på för 50 kronor á 10 stycken i paketet. Det blev dyra ballonger vi kom ut med.

Kommer hem och vad har väl mina söta snälla helt underbara barn gjort då? Jo grävt i kassarna som jag ställt mellan dem och fått fram TOMATER!

Så in med Hugo och Leah i duschen (skrikandes) och precis när jag torkat av Leah med handduken kommer jag på MATVARORNA! Fan.. Men de kom in tillslut och även in på rätt platser.

Och nu gällde det att få fram kvällsmat till barnen. Klockan var redan över sängdags och det märks ju rätt bra på barn humör. Leah hinner bli så där arg så när jag väl fått fram maten så var hon så arg att hon inte ville äta. Hugo fick i sig lite flingor med mjölk i alla fall.

För att tillägga något mer som gjorde mig ännu mer stressade och irriterad var att min kära sambo inte tvättat/bäddat rent i Hugos säng. Hugos kissade ner sig inatt och nu var det helt tomt i hans säng. Ahh....Helt ärligt jag höll på att krypa ur mitt eget skinn. Ja just det vällingen var slut också när jag skulle ge Leah kvällsvällingen. Det var ju liksom grädden på moset så att säga. Eller nej det var när Hugo (klockan tjugo i nio) vill kolla på barntv och 1. Jag hittar inte fjärrkontrollen 2. När jag hittar fjärrkontrollen och ska visa Hugo att det inga barnprogram sänds vid denna tiden ja..Ja då bryter Hugo ihop. Totalt.

Nu sitter jag här och orkar inte ens läsa igenom allt jag skrivit. Har ingen Pontus och ta ut allt på så det får bli ett långt inlägg i bloggen om min jobbiga, stressiga kväll. Ibland blir det bara för mycket. Hade tänkt ta mig en löparrunda ikväll. Men jag orkar inte. Det känns redan som jag sprungit ett helt marathon. Nej jag tror fan att ett marathon skulle bara rena barnleken jämfört med den här kvällen.

Nu ska jag invänta min sambo och se om han kommer hem snart sen blir det:

God Natt!

//Sofie