22 september 2020

Då var det min tur...

Jag har varit förvånansvärt frisk det här coronaåret. Jag som är så känslig och åker på förkylningar och infektioner så lätt har klart mig väldigt bra. Tills nu. 


Jag hade ställt klockan så jag skulle ta mig upp och träna innan jobbet. Började klä på mig, men upptäckte att jag var helt slut i kroppen. Tog på krafterna att bara kliva upp ur sängen och försöka klä på mig. La mig i sängen igen istället. Vaknade när Pontus klocka ringde och jag var inte alls pigg. Skrev och sjukanmälde mig till jobbet och ja. Sen har jag sovit mest hela dagen.


Men straxt innan lunchtid väcktes jag av telefonen som ringde. Det var skolan och Leah var inte heller pigg. Trött, hängig och ingen ork. Precis som sin mor. Så jag fick sällskap här hemma i sjukstugan.

Jag är så energilös. Lite småförkyld och lite huvudvärk men mest trött och såå orkeslös. Kände mig piggare en stund och tog tag i och damsög upp högen med grus i hallen. Var helt slut bara efter att ha gjort det... 

Roligare tisdagar har jag ju haft.

//Sofie 

 

Inga kommentarer: