Leah hon kan prata hon

Leha med jobbarbyxorna på och klubba i munnen. Pontus som  gav dem varsin klubba. Allt för att få se matchen i lugn och ro. Pontus är i och för sig skyldig till jobbarbyxorna också. Men det är ju vad man ska ha på sig när man hjälper farsgubben med veden:) 

Leah har ju pratat länge och hon blir duktigare för varje dag. Nu mer pratar hon till och med i meningar även om man kan ha svårt att förstå allt ibland:)

Men vissa saker är fortfarande lite svårt. Typ färger. Allt är rosa. Frågar man vad något har för färg så är det rosa. Men däremot ser hon ju skillnad på färger för förut skulle jag sätta på henne strumpor och hon skulle ha rosa. Jag hade tagit fram svarta. Jag drog en fuling och sa att det är ju rosa strumpor. Men det gick hon ju inte på...:)

Sen har Leah svårt att skilja på varsågod och tack. Hon blandar ihop dessa och ofta om hon får något så tackar hon med att säga varsågod. Ja det är inte alltid lätt:) Min är också ett favorit uttryck. Inte jag eller Leah utan min är det som används. Och just nu är det väldigt mycket som är min. Så kallad egoperioden:)

Telefon är skoj och prata i med tycker Leah. Något som Hugo precis börjat göra typ. Han har alltid avskytt telefonen. Tror han tyckt det kittlats när han haft luren mot örat och någon pratat med honom. Lik sin mor:)

Dessutom har Pontus tagit bort grindarna i trappan idag. Vi har ju inte behövt använda dem på jättelänge och barnen lekte mer med dem än vad de var till nytta. Var snarare rädd att nån av dem skulle klämma fingrarna förr eller senare.

STORA barn vi har!

//Sofie