Det här var ju bara för enkelt

Hug och Leah skulle sova. Det var ett himla stim här hemma. Men vi lyckades få dem duschade och  tänderna bortstade och så var det dags för sängen. Inatt skulle de få sova i sina egna sängar efter att ha sovit ute i husvagnen den senaste månaden.

Jag vet inte varför men jag föreslog att Leah kunde få sova på madrass inne hos Hugo om hon ville. Tänkte att de ju varit vana nu i ett par veckor att sova så nära tillsammans så det kanske vore det enklaste sättet och få dem och somna nu ikväll.

Båda två överlyckliga. Pontus läser saga och sen säger vi godnatt. Lugn och ro? Skulle inte tro det. De låg där inne och grejade, skrattade, tog varandras täcken, den ena blev arg...Ja ni vet kanske.

Då säger jag att poängen med att Leah ska sova där inne är ju att de ska sova. Annars får Leah gå upp och sova i sin säng. Vad gör ungen? Jo går upp och lägger sig i sin säng och somnar. Utan ett ord! Hugo då? Somnar också. Direkt. Utan ett ord.

Det här var ju bara för enkelt. Helt ärligt så fasar jag nästan inför natten (jag är verkligen en pessimist).  För helt smärtfritt kan det här inte gå. Det här var för bra för att vara sant.

Men jag njuter av lugnet det gör jag:)

//Sofie