Typ. Jag hör inget, känner ingen som helst smak av någon mat, helt tjock i både hals och näsa...
Jobbat 24 timmar och kom hem tidigare. Gick ut och skulle försöka sova en stund i husvagnen. Pontus tog med sig barnen för att köpa byggmaterial. Såg verkligen till att INTE ta med mig telefonen ut för jag behövde SOVA. Men vad händer. Först ringer mobilen som jag inte tänkte på att jag tagit med mig ut och sen har Pontus glömt den bärbara hemtelefonen i husvagnen också såklart. Som lyckas ringa inte mindre än fyra gånger när jag ligger där ute. Varav tre gånger ville jag bara döda telefonen. Först ringde Pontus pappa vilket inte var farligt somnade om bra men sen ringer telefonförsäljare efter telefonförsäljare... DÖD åt telefon försäljare. Och död åt den här helvetes förkylningen som vägrar lämna min kropp. Jag hatar känslan av att bli helt slut av att anstränga sig det minsta lilla. Att inte kunna träna. Jag behöver träna jag som ska springa tjejmilen om en månad och har fortfarande inte kommit igång helt med löpträningen sen efter operationen.
Och grädden på moset är ju att värmen äntligen kommit. Skitkul när man är dyngförkyld. Eller inte... För min del hade det mer än gärna fått vara dåligt väder just nu.
Vaknat på fel sida? Jag har för tusan inte lyckats somna än...
Nu blir det lunch. Kanske jag blir på bättre humör av lite mat i magen?:)
//Sofie
Jobbat 24 timmar och kom hem tidigare. Gick ut och skulle försöka sova en stund i husvagnen. Pontus tog med sig barnen för att köpa byggmaterial. Såg verkligen till att INTE ta med mig telefonen ut för jag behövde SOVA. Men vad händer. Först ringer mobilen som jag inte tänkte på att jag tagit med mig ut och sen har Pontus glömt den bärbara hemtelefonen i husvagnen också såklart. Som lyckas ringa inte mindre än fyra gånger när jag ligger där ute. Varav tre gånger ville jag bara döda telefonen. Först ringde Pontus pappa vilket inte var farligt somnade om bra men sen ringer telefonförsäljare efter telefonförsäljare... DÖD åt telefon försäljare. Och död åt den här helvetes förkylningen som vägrar lämna min kropp. Jag hatar känslan av att bli helt slut av att anstränga sig det minsta lilla. Att inte kunna träna. Jag behöver träna jag som ska springa tjejmilen om en månad och har fortfarande inte kommit igång helt med löpträningen sen efter operationen.
Och grädden på moset är ju att värmen äntligen kommit. Skitkul när man är dyngförkyld. Eller inte... För min del hade det mer än gärna fått vara dåligt väder just nu.
Vaknat på fel sida? Jag har för tusan inte lyckats somna än...
Nu blir det lunch. Kanske jag blir på bättre humör av lite mat i magen?:)
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar