Nepp det är något i kroppen som inte riktigt vill bryta ut helt. På gott och ont. Pontus säger att han har precis samma. Hostig och lite ont i kroppen men inte så man är sjuk sjuk. Vågar inte träna än. Måste vara pigg och orka med å jobba.
Det är som barnen känner på sig att jag inte är på topp för herre min gud. Leah har haft såna utbrott idag, inte alls likt henne. 2 årstrots? Som tur är vägdes det upp av att hon bara skulle ligga och pussas när vi läste god natt saga<3 Mammas fina.
Grejen med Leahs utbrott är att ignorerar man henne och låter henne ligga där och vara arg på golvet så slutar hon (oftast) förr eller senare. Det gör ju inte Hugo. Glömmer aldrig när vi bråkade om att han kunde gå ner för trappan själv. Det var ju ett tag sen. Tror Leah var nyfödd då. I alla fall. 2 ½ timme tog det. Och han hade nog stått där uppe än idag om det inte var så att hans snälla farmor kom på besök då:)
Leah kan bli sjuhelsike arg. Arg som jag vet inte vad. Men som sagt henne kan man antingen prata runt så hon kommer på andra tankar eller så skriker hon tills hon inser att ingen bryr sig och då slutar hon:)
Alla barn är olika. Vad det än må vara så är det väldigt häftigt att se hur de skapar sina egna personligheter. Även om det är jobbigt ibland:)
Brukar resonera som så att mina barn är envisa av en anledning och det är ju att de ärvt den egenskapen av mig (kan även vara lite från Pontus sida också haha). Och jag är ta mig tusan mer envis än dem. En får inte ge efter! Och så får man välja vilka strider man ska ta med sina barn. Det är nog det viktigaste. Orka ta bråk om allting. Det gör man bara inte.
Svammel mammel....Nu blir det sängen!
GodNatt
//Sofie
Det är som barnen känner på sig att jag inte är på topp för herre min gud. Leah har haft såna utbrott idag, inte alls likt henne. 2 årstrots? Som tur är vägdes det upp av att hon bara skulle ligga och pussas när vi läste god natt saga<3 Mammas fina.
Grejen med Leahs utbrott är att ignorerar man henne och låter henne ligga där och vara arg på golvet så slutar hon (oftast) förr eller senare. Det gör ju inte Hugo. Glömmer aldrig när vi bråkade om att han kunde gå ner för trappan själv. Det var ju ett tag sen. Tror Leah var nyfödd då. I alla fall. 2 ½ timme tog det. Och han hade nog stått där uppe än idag om det inte var så att hans snälla farmor kom på besök då:)
Leah kan bli sjuhelsike arg. Arg som jag vet inte vad. Men som sagt henne kan man antingen prata runt så hon kommer på andra tankar eller så skriker hon tills hon inser att ingen bryr sig och då slutar hon:)
Alla barn är olika. Vad det än må vara så är det väldigt häftigt att se hur de skapar sina egna personligheter. Även om det är jobbigt ibland:)
Brukar resonera som så att mina barn är envisa av en anledning och det är ju att de ärvt den egenskapen av mig (kan även vara lite från Pontus sida också haha). Och jag är ta mig tusan mer envis än dem. En får inte ge efter! Och så får man välja vilka strider man ska ta med sina barn. Det är nog det viktigaste. Orka ta bråk om allting. Det gör man bara inte.
Svammel mammel....Nu blir det sängen!
GodNatt
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar