Vad ska du bli när du blir stor?

Ja den frågan har jag ställt mig i många år. Tror det började ungefär i samband med att jag skulle välja linje till gymnasiet. Efter evigt velande blev det tillslut samhällsprogrammet. För vet jag inte vad jag vill blir under gymnasietiden så vet jag ju säkert det när jag tar studenten och då har jag ju behörighet att söka det jag vill. Ungefär så tänkte jag då.

Efter studenten hann jag inte med så mycket mer äesommarvikariat och lite timvikarierande innan Hugo kom. Nu hade jag ju en hel mammaledighet att fundera på vad jag vill bli. Det resulterade i att bara nån månad innan Hugos ettårsdag sökte jag till undersköterskeutbildning lite i panik och brist på annat. Jag visste ju att jag behövde en utbildning för att få ett jobb och det var ju inom vården jag hade jobbat och hade erfarenheter ifrån.

Efter avslutat den utbildningen så har jag jobbat inom olika områden i vården. Längre vikariat blandat med timvikariat. Börjar väl inse att bara för att man har utbildning, erfarenhet, goda referenser och är omtyckt så får man inga tillsvidaranställningar inom vården. Kommunen som privat. Jag har arbetat inom båda. Helt galet kan man tycka men så är det.

Nu jobbar jag inom den privata hemtjänsten och trivs väldigt bra. Både med kollegor och kunder. Får jobba mycket och får för första gången i mitt liv ut en vettig lön i slutet av månaden.Men men återigen detta men. Det är ju ingen tillsvidareanställning vilket gör det hela lite mindre bra. Bara som en sån sak att kunna få en betalt semester. Det vore något det! Men det får ju inte vara till vilket pris heller såklart. Det är ju mycket som ska funka och klaffa när man har en familj. Det är något jag också kommit underfund med .Ja ett jobb vill jag ha men det får inte va till vilket pris som helst. Att få vara närvarande mamma till mina barn under deras småbarns år betyder så mycket. Och att få jobba på en arbetsplats där man trivs! Det är något som även det väger stort.

Jag har funderat och funderat vad ska jag göra imitt liv? Jag är inte alls främmande för att sätta mig i skolbänken igen. Satt nu ikväll och hittade en sida där man kunde fylla i olika uppgifter om sig själv och sen få fram passade yrken. Jag fick fram polis. Polis? Ja kanske inte. Alltså jag har suttit och läste om alla dess möjliga utbildningar. Allt från juridik (som vore drömmen men mina betyg är tyvärr inte tillräckligt höga) till sotare.

I alla fall fick jag upp ögonen lite på nytt för det här med polis och började läsa en massa. Jo men det kanske vore något. Kan ju alltid söka och se. Haha ja det sket sig ju direkt. Tydligen har de krav på synskärpa och min syn är som ni trogna läsare redan vet helt kass.

Tandsköterska fick jag också fram. Kanske ska prova det istället? Äh får jobba på och hoppas på en tillsvidareanställning. Jag trivs ju med jobbet.Även om allt inte är perfekt.

Vet inte egentligen vart jag vill komma med det här inlägget. Mycket som går runt i mitt huvud angående det här. Eller har gjort vääääldigt länge.

Men hur är det för alla ni andra. Vet ni vad ni vill bli? Är ni det ni vill bli?

//Sofie